Vad jag är DUKTIG!

24.10.2018 kl. 11:11


I går kväll spenderades vid Åbo Svenska Teater/café Tiljan på Nu Imorron - Prestationssamhällets baksida med Eva Frantz och Heidi Hakala, och Lotta Palmgren som moderator. Det var ett jätteintressant samtal och jag berördes av hur öppna både Eva och Heidi var om att vara duktig, om prestationskrav och om att bli utbränd. Eller som Heidi påpekade, om utmattningsdepression. 

Skärmdump från evenemanget på Facebook.

Jag satt i publiken och såg mig runt. Där fanns många som jag antog kände igen sig. Sen tänkte jag, finns det såna som inte känner igen sig? Och sen även, tänk om jag är en av de få som bokstavligen känner igen sig? 

Det spelar ingen roll hur många det egentligen var, eller jo, för jag tror ändå att det var många av oss i publiken som visste precis vad de på scenen pratade om. Men det jag vill komma till är att jag insåg att jag faktiskt visste vad de pratade om. Det var så mycket som mitt inre jag satt och prickade av, "Jepp, det där känner jag igen, och det där, och det där"... Och ändå - ändå - är vägrar jag säga att jag varit/är utbränd på nåt vis. För jag är ju bara trött. Men kanske jag går nära gränsen till att det blir "för mycket". 

Jag kan bläddra tillbaka i kalendern och märka att "Jaha, där hade jag en svacka då jag inte fick något gjort". En vecka här eller en vecka där. Det handlar om svackor. Men i perioden november-december-januari 2016-2017 så fick jag ingenting gjort. Allt var bara mörkt då. Och nu i höst har det tagit mig tre månader att få gjort ett jobb som kanske borde ha tagit ett par veckor. Är det fortfarande svackor om det är tre månader? 

Jag har intalat mig att jag inte tänker bli utbränd av min avhandling. Att jag inte tänker låta det gå så långt. Samtidigt vet jag att dagen efter att jag haft min doktorsdisputation kan bli mörk. Riktigt jävla mörk. För det är då över 10 år av akademiska studier tar slut och jag vet inte vad som väntar. Kanske det också har att göra med att jag kommer ha "klarat mig" så pass långt, att nåt inom mig "släpper" efter det.

Nå, det löns väl inte att tänka så långt just nu. Då blir det bara en självuppfyllande profetia. Det som jag däremot borde tänka mera på är att hitta ett läge som är "mittemellan". Så att det inte blir perioder då jag är jätteproduktiv följt av perioder då ingenting går framåt för att hela kroppen är slutkörd. 

Vilket långt inlägg det här blev, men samtalet i går väckte så många tankar. Till veckoslutet ska jag läsa Heidi Hakalas Bara lite till och försöka fundera ut lite hälsosammare (arbets)vanor. Och så ska jag fundera över vad "att vara duktig" verkligen betyder för mig. 

Vad betyder "att vara duktig" för dig? Har du lärt dig att sätta gränser eller har du alltid vetat var gränsen för "för mycket" går?

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:


 

Hej!

Emma Kanckos heter jag.

29-årig litteraturälskare som skriver skönlitterärt.

Jobbar med översättning och skriver en doktorsavhandling.

Bor i Åbo, är hemma från Pedersöre.

 

Min svärmorssvit vann mig andra pris i Arvid Mörne-tävlingen 2018!
Läs dikterna här

Jag går Författarskolan 2018-2019.

Jag är medgrundare till skrivgruppen Fabriksförfattarna.

Här finns jag på Instagram.

Välkommen!

- Emma

emmakanckos (at) hotmail.com

Kategorier

Senaste kommentarer