Bokprojekt som dör, andra som lever vilt

16.05.2018 kl. 09:50


I måndags kände jag att min roman Boven i dramat dog. Den bara la sig ner och kola av. Ett projekt jag skrivit på sen hösten 2016. En bok jag skrev om hösten 2017. En bok jag redan redigerat och börjat finputsa. En berättelse jag ansåg var min första riktiga roman. Jaha, jaha. 

Jag är inte särskilt ledsen. Sånt händer. Kanske kommer historien tillbaka till liv, kanske den bara behöver en paus, men det känns inte särskilt troligt just nu. Det har varit nåt som irriterat mig i själva strukturen en längre tid. Jag antar att jag nu bara inte tror på själva berättelsen mera. 

Men kanske den ännu kommer tillbaka till liv. Just nu har jag Professorn som jag håller på att skriva klart. 

Däremot har jag en tredje roman på gång. En roman jag kallar Universumromanen (eftersom jag petar ner detaljer i en anteckningsbok som kallas "The Universe Journal"). Det är en riktigt fräsch historia som jag funderat på ett bra tag redan. Och i går kväll sa den, "Ge mig Boven, ge mig den så att jag får sluka den." Ja, alltså. Min nya roman vill alltså slita itu Boven och ta till sig de bästa bitarna. Återanvända materialet. Så grönt.

Kanske, tänker jag. Kanske

I morse förde Universumromanen liv igen. En ny dialog som absolut måste med i historien. Okej, okej, tänker jag och skriver ner orden.

Den för så mycket liv den här romanen. På ett helt annat sätt än allt annat jag skrivit. Det är som ett åskväder bak i skallen. Det är karaktärer som kräver mycket mer än andra karaktärer. Jag vet inte hur annars jag ska förklara det. Och den kommer kräva  ännu mer uppmärksamhet så fort jag satt punkt åt Professorn. Den står ivrigt i kö och knuffar undan alla andra idéer. 

Är det vanligt att romanidéer beter sig så här? 

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:
Jag tror det inte finns något normalt när det gäller skrivande. Men magkänslan har oftast rätt. Heja!
Kugge16.05.18 kl. 11:04
Tack för den påminnelsen, för jo, magkänsla är nog jätteviktigt då man skriver! :)
16.05.18 13:44



 

Hej!

Emma Kanckos heter jag och när jag skapade den här bloggen kapade jag av några bokstäver så att det inte skulle bli så svårt att hitta hit. Men så blev det ju lite av ett mantra också med "Emma Kan", så nu får jag och alla andra som klickar sig hit truga på sig orden, "Emma Kan, ja, Emma kan nog hon."

Jag är envis, målinriktad och framtida författare. En 28-årig litteraturälskare som jobbar på min doktorsavhandling i litteratur vid engelska språket och litteraturen vid ÅA. Bor i Åbo, är hemma från Pedersöre.

Min svärmorssvit vann mig andra pris i Arvid Mörne-tävlingen 2018!
Läs dikterna här

Här finns jag på Instagram.

Välkommen!

- Emma

emmakanckos (at) hotmail.com

Abrandnewname

Kategorier

Senaste kommentarer