Tankar om doktorandtiden

03.10.2017 kl. 10:29


Det finns definitivt fördelar med att vara doktorand. Man får jobba med ett ämne som verkligen intresserar en, man får förhoppningsvis lite mer klirr i kassan än man fick som studerande, man har tid att vara flexibel i sitt arbete och forma sitt CV utifrån det man själv vill åstadkomma. Och om man jobbar mycket hemifrån är det ingen som kollar en över axeln och ser hur ofta man är på Facebook, eller ens om man sitter vid datorn utan i stället ligger i soffan och tar en liten tupplur. 

Jag har trivts bra i min roll som doktorand, kanske för att mycket har påmint mig om de bästa stunderna inom studietiden (då man var akademisk alltså, inte själva festandet och det emotionella kaoset som ibland urartat men som också ibland är precis det man behövt). De där stunderna då jag fått känna att jag kanske faktiskt vet nånting om någonting, det där bubblandet intresset för ett ämne och hjärtklappningarna när man märker att man faktiskt tycker något är helt jävla intressant.

Men... Så mycket tid som jag har lagt ner på det här och så mycket jobb det ännu finns att göra! Nog dröjer det ännu ett tag innan jag på riktigt ger mig ut i arbetslivet. Först ska avhandlingen bli klar. Och visst, skrivandet är väldigt intressant och jag har nu insett att slutresultatet troligen kommer bli helt just precis det jag vill ha gjort och kanske kommer det bli något jag kommer kunna känna mig riktigt stolt över.

I bästa scenariot leder avhandlingen och doktorandtiden mig till drömyrket, eller åtminstone ett jobb jag inte hatar (vilket hittills varit de flesta, förutom just doktorandstudierna -- men de är ju trots allt främst studier, även om de inkluderar mycket jobb). Jag har en idé om vad jag vill göra i framtiden. Och så har jag en annan idé som jag minst lika gärna vill göra. Och en tredje som jag känner att jag helt bra kunde göra. Sist och slutligen är det fler framtidsplaner än vad jag hade när jag studerade, så doktorandtiden har åtminstone givit mig det. Och det är ju helt bra att hålla i minnet. 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:


 

Hej!

Emma Kanckos heter jag.

29-årig litteraturälskare som skriver skönlitterärt.

Jobbar med översättning och jobbar på en doktorsavhandling.

Bor i Åbo, är hemma från Pedersöre.

 

Min svärmorssvit vann mig andra pris i Arvid Mörne-tävlingen 2018!
Läs dikterna här

Jag går Författarskolan 2018-2019.

Jag är medgrundare till skrivgruppen Fabriksförfattarna.

Här finns jag på Instagram.

Välkommen!

- Emma

emmakanckos (at) hotmail.com