I brist på sista-minuten-panik

29.06.2017 kl. 09:46


Jisses vad jag hatar såna här svackor. När min deadline redan kommit och gått och jag börjar fantisera om hur långt fram jag ännu kan skjuta upp arbetet. Som om jag inte redan skriver på lånad tid. 

Det har gått så mycket tid nu utan att jag egentligen skrivit någonting till mitt kapitel/min studie. Jag borde bli klar nu så att jag kan pausa upp under de där tre veckorna då jag inte tänkt jobba. Ha ledigt på riktigt. 

I stället funderar jag om jag kanske kunde lämna något tills augusti. Om något kanske kan skrivas klart då i stället för nu. 

Jag brukar vara den som aldrig missade en deadline. Som alltid fick fixat allt i tid. Och visst får jag det mesta ännu gjort utan att be om en förlängd deadline. Det är bara nu när jag själv håller i tyglarna och det är sommar och jag bara vill sova som det tycks bli omöjligt. Ingen sista-minuten-panik och en hel sommar som extra arbetstid. Varför ha så bråttom? 

Kommentarer (0)
Skriv siffran 5 med bokstäver:


 

Hej!

Emma Kanckos heter jag.

29-årig litteraturälskare som skriver skönlitterärt.

Jobbar med översättning och jobbar på en doktorsavhandling.

Bor i Åbo, är hemma från Pedersöre.

 

Min svärmorssvit vann mig andra pris i Arvid Mörne-tävlingen 2018!
Läs dikterna här

Jag går Författarskolan 2018-2019.

Jag är medgrundare till skrivgruppen Fabriksförfattarna.

Här finns jag på Instagram.

Välkommen!

- Emma

emmakanckos (at) hotmail.com