30 nya 20, verkligen?

09.06.2017 kl. 14:09


Jag har hört det flera gånger sedan jag och kompisgänget klev förbi quarter-life crisis-tiden. Att 30 är det nya 20. Att allt det som föräldrarna hade redan i tidiga 20-årsåldern är något vår generation bara kan hoppas om vid tidiga 30-årsstrecket. Inte för att vi skulle vara latare med att hitta jobb eller ha svårare att förstå oss på kärlek, men för att tiden nu är annorlunda och att det inte går att ha samma förväntningar på livet. Eller? 

Än finns det de som gifter sig vid 22, har sitt första barn strax därefter och har jobb och hus och bil och båt redan innan 25. I alla fall har jag förstått att de finns. Jag känner inte direkt många i den sitsen.

Däremot känner jag flera som sitter i samma båt och predikar 30 är nya 20. De som fallit offer när partnern krisat och stuckit för att pröva på något nytt, eller de som först långt senare blivit färdigstuderade och ännu väntar på det första riktiga jobbet. Att köpa hus före 30 är något som firas med kaka och champagne (eller i alla fall ett billigt skumvin), har man en bil som är mindre än 10 år gammal känner man ännu nya-bil-doften någonstans inne bland sätena. 

Förväntningar känns så höga. Vi ska hinna göra allt det som tidigare generationer gjort och helst i snabbare takt. Det ska hela tiden presteras och allt ske se snyggt ut utifrån (hallå selfiecam). Så ibland blir jag bara så ledsen. Så trött på alltihopa och så trött att jag låter mig åka med i den här karusellen. Att jag stirrar mig blind på siffor och planerar livet utifrån dem helt enkelt för att jag ser någon slags prestation i att ha åstadkommit saker innan jag fyllt x. Jag ville ha min magisterexamen innan 23 (fick avhandlingen klar när jag var 23, men hann precis fylla 24 innan jag fick ut pappren)* och nu siktar jag på en doktorsexamen innan 30. Det kanske inte är något fel med att sätta upp mål, men när ångesten tar över är det ju inte bra längre. Men det verkar tyvärr vara en del av den mänskliga upplevelsen på 2010-talet att vara så fixerad vid prestationer och bilden utåt. Är det något vi kan ändra på? En motreaktion måste ju vara på kommande. 

 

*Varför skulle jag ens behöva berätta det här? Det spelar ju ingen roll!

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:


 

Hej!

Emma Kanckos heter jag och jag är en 29-årig litteraturälskare som jobbar på min doktorsavhandling i litteratur vid engelska språket och litteraturen vid ÅA. Bor i Åbo, är hemma från Pedersöre.

Min svärmorssvit vann mig andra pris i Arvid Mörne-tävlingen 2018!
Läs dikterna här

Jag går Författarskolan 2018-2019.

Jag är medgrundare till skrivgruppen Fabriksförfattarna.

Här finns jag på Instagram.

Välkommen!

- Emma

emmakanckos (at) hotmail.com

 

P.S. Älskar NaNoWriMo! På deras sida hittar ni mig som Abrandnewname