Tre år.

18.04.2017 kl. 13:27


I dag är det tre år sedan jag och sambon fick hem hunden. Det är också ungefär tre år sedan jag fått bekräftat att mina ansökningar godkänts och att jag skulle börja som doktorand till hösten. Så till hösten har jag hållit på i tre år på heltid. Redan nu har det gått tre år sedan mitt forskningsämne fastnade på hjärnan, även om det är först nu som en (kanske, förhoppningsvis) riktig avhandling tar form. Fast jag vet ju inte. Har möte med mina (två) handledare på fredag och om de inte är med på noterna har jag inte mycket annat att komma med.

Om jag lyckas bli klar nästa år, 2018, så kommer jag i stora drag ha hunnit börja vid universitet, fått min kandidatexamen, fått min magisterexamen och fått min doktorsexamen inom tio år (plus/minus någon månad). Det känns som en skrämmande prestation. Jag vet inte om jag kommer orka hålla på så. Det är stressigt. Fast, det kan ju ännu hända vad som helst. Inget är skrivet i sten. Tidtabellen hinner ändras, även om den knappast ändras lika mycket som min avhandling. Kanske det ännu tar tre år innan jag blir klar och då skulle jag ändå klara mig till mitt egentliga, och personliga, mål; d.v.s. en tredje akademisk examen vid 30. 

Men ja. Det är inte hälsosamt att hålla på och tänka så här. Det är stressigt och eländigt, och sist och slutligen ganska onödigt. Men ibland vill man ju bara spy ut sin angst över internet. 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:


 

Hej!

Emma Kanckos heter jag.

29-årig litteraturälskare som skriver skönlitterärt.

Jobbar med översättning och skriver en doktorsavhandling.

Bor i Åbo, är hemma från Pedersöre.

 

Min svärmorssvit vann mig andra pris i Arvid Mörne-tävlingen 2018!
Läs dikterna här

Jag går Författarskolan 2018-2019.

Jag är medgrundare till skrivgruppen Fabriksförfattarna.

Här finns jag på Instagram.

Välkommen!

- Emma

emmakanckos (at) hotmail.com