Dålig doktorand (igen)

20.01.2017 kl. 10:39


Som doktorand är ens tid begränsad. Inte egentligen, men jo - nog ändå (om du inte själv vill finansiera dina studier). På fyra år ska man skaffa sitt material, gå igenom materialet, skriva om materialet och bli färdig. Om man delar upp det så, i fyra etapper, borde man bli klar inom utsatt tid.

Men det är ju aldrig så enkelt.

Under mina första två år så hann jag börja skriva, men jag har fått mera material så sent som i höstas. Dessutom har mina frågeställningar ändrat en del, dels för att jag märkt att den teori jag använder inte riktigt funkat för mig. Och säkert kommer det ännu ändras en del. 

Det är inte alltid man är först på plats i biblioteket. Men bibban är alltid ett bra gömställe när man vill undvika kvistiga frågor. 

Så lite tips. Frågor man ska undvika att ställa doktorander (eftersom frågorna alltid är lika cringeworthy) är: 

1) Hur går det med avhandlingen? 

2) Vad handlar din avhandling om?

Svaret på det första är (speciellt när det känns trögt): No. Och sen går man iväg. 

Om du som ställer frågan däremot råkar vara någon högre i rang, t.ex. ens handledare, så kan du förvänta dig någon lögn i stil med "Joo, joo, det går nog bra". Men verkligheten är den att det sällan går bra. Det är alltid något man måste fundera på, något man ännu borde utforska, något man borde överväga om det ens är särskilt nyttigt i ens avhandling, och allt där här är svårt att formulera som ett kort svar. 

Svaret på andra frågan: How much time do you have?

Faktum är att det kan vara sabla svårt att förklara ens material, ens teoretiska bakgrund och diverse frågeställningar då man har ett projekt som fortfarande är en work in progress. Och även om det inte är det så riskerar du att få ett monolog-svar på den frågan. 

Ibland behövs ett glas vin för att orka hålla igång med det eviga projektet... 

Avhandlingen är och kommer förbli en work in progress fram tills den dag man säger stopp och bestämmer att den är klar. Det är något som man tänker på dag ut och dag in, även om det kanske inte blir något skrivet varje dag. Man kanske försöker hålla normala arbetstider, men faktum är att ens bästa idéer kan dyka upp när man är ute med hunden efter att ha avklarat dagens arbetsuppgifter. Eller när man sussar sött och vaknar i en iver över att ha kommit på en helt fantastisk lösning till ens analysproblem. Avhandlingen lämnar en aldrig i fred. 

Så ibland är man "dålig doktorand" eftersom det känns som att ingenting händer. Allt man kan försöka och hoppas är att man blir klar inom (någorlunda) utsatt tid. Att göra sitt bästa måste alltid räcka. Och sen kan man förstås alltid springa och gömma sig från alla som kan tänkas ställa alltför kluriga frågor om ens forskningsområde. 

Kommentarer (0)
Skriv siffran 9 med bokstäver:


 

Hej!

Emma Kanckos heter jag.

29-årig litteraturälskare som skriver skönlitterärt.

Jobbar med översättning och jobbar på en doktorsavhandling.

Bor i Åbo, är hemma från Pedersöre.

 

Min svärmorssvit vann mig andra pris i Arvid Mörne-tävlingen 2018!
Läs dikterna här

Jag går Författarskolan 2018-2019.

Jag är medgrundare till skrivgruppen Fabriksförfattarna.

Här finns jag på Instagram.

Välkommen!

- Emma

emmakanckos (at) hotmail.com