You've never seen a hypocrite before? 


Måndag och en drös sidor som ska skrivas. Ord ska radas efter varandra. Och huvudet känns fullt med ludd. Min text går runt i cirklar, snart lika mjuk som kudden jag längtar efter. 

L jobbar hemma och skrattar åt mig när jag försöker säga något med min täppta näsa. Skrattar bäst som skrattar sist, han låter lika rolig han.

Dricker te och skriver mejl. Nej, jag kommer inte i kväll. Hej, kan vi skjuta upp mötet? Funderar, orkar jag i morgon då?

Längtar redan till nästa helg. Längtar efter en ledig vecka som inte är inplanerad. Jag tänker inte jobba ihjäl mig över det här, säger jag, men samtidigt väljer jag jobb över en dag sjukledigt.

What? You've never seen a hypocrite before? 

12.02.2018 kl. 11:32

Roman nummer 2


Ja, hur hände det här? Att jag sitter här, skriver ihjäl mig med avhandlingen och plötsligt så jobbar jag också med två romaner? Idén jag fick i slutet av november har etsat sig fast, i januari satt jag och småpetade så pass mycket att jag målat upp ett händelseförlopp, och nu i februari sitter jag här och skriver. Det blir ännu en berättelse och min "veckoslutsroman" (den ska skrivas under veckosluten, det säger väl sig självt) tycks vilja ut i stora världen, dessutom i mycket snabbare takt än "den första stora romanen".

Sablar, hur gick det här till? Här har jag lovat skriva klart min avhandling innan sommaren och nu har jag gått och lovat mig själv två romaner innan sommaren är slut. Ena ska var klar-klar tycker jag, den andra ska ha en början, mitt och slut. Vad hade jag riktigt tänkt göra i höst om jag gör allt jag planerat för i år de sju-åtta första månaderna av 2018? 

Kanske jag sover sen i höst. 

08.02.2018 kl. 13:45

Bluffsyndrom


Jag skulle på seminarium. Jag hade lämnat in text, jag hade läst andras texter. Insåg snabbt att min text inte höll måttet. Jag fick sånt mindervärdeskomplex att jag undrade om jag kunde stanna hemma. Låtsas ha blivit sjuk. 

Jag klädde upp mig i klänning. Fixade håret, sminket. Ville se representabel ut. Det var inte ofta jag syntes till i de här sammanhangen. Jag ville se sammanhängande ut. 

Jag köpte en cappuccino och dök upp precis i tid, varken för tidigt eller för sent. Hälsade. Tog en plats. Låtsades höra hemma. 

Jag skulle få kommentarer, jag skulle kommentera åt andra. 

Förvåningen då andra tog anteckningar då jag gav mina kommentarer. Nickande miner och röster som bekräftade det jag sagt. 

Skräcken när det var min tur. Min text som jag petat ner på några dagar innan seminariets deadline. Och jag möttes av bara positiva kommentarer. Fick intresserade frågor. Det blev diskussion. 

Men när jag satte mig i bilen kunde jag inte skaka av mig känslan. Att de alla ljugit. Att de bara sagt något positivt eftersom de tyckte synd om mig. Att jag bara lurade mig själv till att tro att jag har bluffsyndrom. Att jag egentligen är så dålig som jag tror. 

Det tar dagar att komma ur svackan, men jag gör det.

Jag måste ju skriva klart. 

29.01.2018 kl. 10:43

Hoppfullt framåt genom snödrivor


Jag jobbar vidare och hoppas hinna med så mycket som möjligt innan sommaren. Jag försöker att inte stressa upp mig, det är sabla mycket jobb, men fokuserar på en vecka i taget. Petar ner text, filosoferar, kollar Facebook och läser om hur AI tar alla jobb och att vi står inför en ny industriell revolution. Dricker te och sjunker tillbaka in i min text. Min text, så himla mycket text. 

Jag känner mig ändå hoppfull. Att jag kommer hinna med en hel del nu under vintern och våren. Att jag tror jag kommer förvåna mig själv.

Det är bara början av året men jag har redan plan A, B, C och D inför hösten. Det hinner nog bli ännu fler. Tänk att jag behövde så här mycket tid för att lista ut vad jag vill. Snart tio år av universitetsstudier. Men jag ångrar inte en sekund, jag vill bara se framåt. 

22.01.2018 kl. 10:57

Tillbaka i jobbrutiner


Det har delvis varit rätt så skönt att komma in i jobbrutinerna igen efter två veckors ledighet. Det har verkat hoppfullt att ta tag i texterna, ögna igenom det jag har producerat och blicka framåt mot det jag ännu ska skriva och fixa. Det är en lång lista med saker att ta itu med ännu, men jag hoppas jag hinner beta av det mesta innan sommaren. 

Fast i dag börjar det nog kännas rätt så tungt. Jag är inne i en skrivperiod. 15 sidor är skrivna den här veckan och så himla mycket redigering är ännu kvar. Jag siktar nu på 20-25 sidor per vecka ett par veckor framöver, jag har nämligen en hel studie att få petat ner i mitt Word-dokument. Jag trodde först att studien skulle bli totalt runt 30-40 sidor. Nu får jag vara glad om den hålls under 75. Materialet var intressantare än jag tänkt och det behövs fler ord till att utveckla mina analyser. 

Jag har tre andra kapitel att hinna med i vår - diskussion, introduktion och avslutande kapitel -  men jag hoppas att kapitlen sammanlagt hålls under 100 sidor. Det får liksom inte bli längre än så. Det blir så fruktansvärt mycket att redigera då. 

Det blir nog mycket kaffe i vår. Så väldigt många koppar kaffe. Men det är okej. Jag gillar att skriva. Och nu ska jag sikta på att skriva klart. 

11.01.2018 kl. 10:47

Liv, jobb, skrivande och nyårslöfte 2018


Nytt år och ännu några dagar ledigt. Jag har sju månader finansiering spikade, sedan är det oklart, men jag vet att det blir mycket under våren. Kapitel ska skrivas klart, texter ska redigeras och hela avhandlingen ska ta form. Det är mycket jobb, men jag vet att jag kan fixa det. Jag skrev det mesta av min magisteravhandling på 100 sidor på drygt två månader, så varför skulle jag inte få fixat resten av min doktorsavhandling på sju månader? I alla fall intalar jag mig det. Vi får ju se hur det blir, jag tänkte inte ta död på mig själv med att stressa över en avhandling. 

Utöver avhandlingen så måste jag ju söka jobb. Eller starta eget. Jag ögnar igenom olika sidor med lediga jobb och singlar slant mellan alternativen än så länge. Men jag är hoppfull. Jag vet vad jag är bra på och jag vet hur jag kan marknadsföra mig själv. Självförtroendet är det inget fel på heller som ni kanske märker. 

Det är mycket att klura ut i år. Och medan jag klurar så sitter jag och skriver. Poesi, noveller och romaner. Princip allt i plural just nu. Tänkte redigera flera dikter i dag, åtminstone den här veckan medan jag ännu bestämt mig för att ha ledigt, och skriva klart min novell jag petat på sedan mitten av december. Och romaner, ja, de är två nu som jag valt att aktivt jobba vidare med. Min NaNoWriMo-roman på 70 000 ord ska redigeras i vår och min nya romanidé håller på att utstakas. Förhoppningsvis finns där tillräckligt med material så att jag kan skriva hela grejen sen till hösten, kanske till och med NaNoWriMo 2018. 

Mycket skrivande som vanligt, men så ser det ut. Inget fel med det så länge jag känner att jag har balans i livet, så länge jag känner det är hållbart. Jag försökte räkna och kom fram till att 2017 skrev jag totalt över 700 sidor, så jag vet ju vad som är möjligt. Jag vet vad jag kan åstadkomma. Men det skrevs mycket i perioder då så nu hoppas jag på lite mer regelbundenhet. Jag vill skriva lite varje dag. Kalla det nyårslöfte eller vad ni vill, men det är mitt mål för i år. 

04.01.2018 kl. 10:19

Nio bilder jul


Det är julfirande i Österbotten som gäller som bäst. Här är nio bilder (från Instagram) från en del av mitt julfirande. 

27.12.2017 kl. 19:48

Mitt nya år av förändringar


Det är måndag och det är julafton på söndag. På nåt vis går det inte ihop. 

Jag tar två veckor ledigt över jul och nyår, men ännu den här veckan ska jag försöka åstadkomma något med avhandlingen. Fast faktum är att jag verkligen börjar känna mig less på den. Det är intressant, men jobbigt. Tungt att försöka tänka på helheten, svårt att inse att den så småningom borde bli klar. Rättare sagt, till sommaren. 

2018 kommer föra med sig en del förändringar. Det är stora frågetecken kring jobb, inkomst och boende. Kanske blir det helt annorlunda eller så löser det sig på ett sätt att inte särskilt mycket förändras. Jag vet inte. Vi får se. Det blir spännande. 

Det jag vet är att jag är inne i någon slags ny fas i mitt skrivande. Att skriva är magiskt och berättelserna glittrar. För fyra år sedan hade jag skrivångest. Sedan gick jag till att ha idéer och börja peta ner dem. Men nu har jag idéer som slår mig som käftsmällar och som hotar och lockar med kaos och magi om jag inte skriver ner dem, helst nu genast. Det är lite skrämmande att tänka om min livssituation ändras totalt, för vad kommer dessa käftsmällar göra åt mig då? Om jag inte har tid att skriva ner mina berättelser, kommer de lämna mig i fred och hitta någon annan eller orkar de vänta tills jag har tid igen? Om jag en gång låtit kreativiteten frodas inom mig, går det att lägga locket på? Skulle det gå att sluta? 

Jag fyllde 28 förra veckan. Mina nyår börjar alltid ett par veckor tidigare än andras. Jag är inne på ett nytt år nu. 

18.12.2017 kl. 13:54

Första måndagen i december.


Fjärde december. Tjugo dagar tills jul. Första måndagen i december. Tre hårda jobbveckor tills jullov. 

Det är igen rätt mycket jag vill hinna med. Finslipa jobb jag fixat tidigare, grovskriva största delen av nästa kapitel.

Jag dricker kaffe som blev lite väl beskt, lägger i en tesked socker till. Nu ska jag kicka igång hjärnan. 

Orka lite till. Jobba lite hårdare. Slutspurt med jul i sikte. Planer inför våren. Det är mycket på gång, mycket jag ser fram emot, mycket jag tycker om. 

04.12.2017 kl. 09:26

Jag skriver så mycket jag hinner


Jag skrev 101 fler sidor i år än i fjol på NaNoWriMo. Totalt blev det 186 sidor och det är i mina ögon en helt okej roman-längd. Som gåva till mig själv printade jag ut sidorna och la den i en fin papperskasse - jag har inte ännu någon snygg eller ens befintlig mapp att lägga sidorna i. 

Jag är verkligen nöjd med vad jag skrivit under november. Och för den som tror att jag bara satt och skrev på romanen hela månaden, ja de får "fa o kuck se". Jag visste nämligen från månadens början att jag skulle vara tvungen att ha "samarbetsförhandlingar" med mitt avhandlingsjobb, så jag gjorde samma mängd jobb men på kortare tid (och därmed frigjorde lite extra tid för kreativt skrivande). Jag har varit sabla effektiv vill jag säga. 

Men nu börjar jag bli rätt trött. Jag har en del att fixa med avhandlingen ännu innan helgen, men sedan tar jag ett par dagar med välbehövd paus.

För på måndag börjar jag skriva på nästa stora kapitel till avhandlingen. 

01.12.2017 kl. 12:30

Dag 30 #NaNoWriMo


Och så kom jag till slutet av historien. Jag blev själv förvånad, inte främst att jag faktiskt kommit upp i över 70 000 ord på en månad, men också av själva slutet. Det var något helt annat än det jag tänkt. Konstigt hur ens huvudkaraktär kan förvåna en så där på sista sidan, men hur allt ändå verkar hänga ihop, stämma överens. Galet!

Det är den sista november och jag har ett manus att redigera till våren. Jag ser redan fram emot det. Men just nu ska jag ta och fira.

30.11.2017 kl. 14:48

#dammenbrister

Ett uppehåll från mina NaNoWriMo-inlägg för att kunna säga: dammen har brustit. 

Låt det här bli början på att bryta tystnadskulturen.
Låt det här bli en chans för verklig förändring. 

Läs uppropet på: astra.fi/dammenbrister

29.11.2017 kl. 09:57

Dag 26 #NaNoWriMo


Ännu ett delmål fixat för min del. Jag är jättenöjd att jag kommit upp i 60 000 ord - det var mitt (mer ambitiösa) mål för årets NaNoWriMo. Men nu är det några dagar kvar och jag märker att jag har ungefär 10 000 ord kvar tills slutet av historien.

Så jag tror det blir mitt nya, och förhoppningsvis sista, mål för årets NaNo: att skriva klart. Och sen när det är klart ska jag glatt printa ut mina sidor och söka reda på en snygg mapp. Sedan får texten vila till efter årsskiftet. Så ja. Det blir planen. 

Dagens statistik. 

26.11.2017 kl. 15:30

Dag 23 #NaNoWriMo - 50k!


Jag kan nu med säkerhet säga att det här har varit mitt bästa NaNoWriMo-år hittills! Men, även om jag nu kom upp i 50 000 så tänker jag inte sluta förrän månaden är förbi. Jag siktar på 60 000, kanske till och med mer än det, och allra helst vill jag börja nå slutet av historien. Det är en bit kvar dit, men inte omöjligt långt.


En av de mer spännande grejerna som hänt den här veckan är att jag plötsligt slogs av en ny romanidé. Visst, jag börjar ha några på lager, men den här idén har verkligen fastnat. Jag for till sängs i tisdags och tänkte sova på saken och vaknade upp med idéer till struktur, teman och karaktärer! Så spännande! Jag hoppas kunna ge det nya projektet lite mer tankekraft sen när NaNoWriMo är förbi, jag vill gärna planera mera.

Men än är det november och jag bollar skrivande och jobb. Jag missade sista estradpoesikvällen eftersom jag brottades med migrän, men skaparglädjen finns kvar och jag försöker mitt bästa att låta idéerna ta form. 

23.11.2017 kl. 10:39

Dag 20 #NaNoWriMo


Måndag. I kväll är höstens sista estradpoesikurskväll och tills dess är det NaNoWriMo och jobb som gäller. ...Förutom att jag redan fått ihop dagens ord till NaNo, så det är ju smidigt! Nu är det bara att sitta och peta på avhandlingen några timmar... Jag jobbar just nu med tre olika avsnitt samtidigt - en bilaga, en större introduktion och ett analyskapitel - och hoppas vara någorlunda klar med allt innan jul. Det lär nog inte bli så mycket redigering som jag planerat in nu under hösten, men avhandlingen går ändå framåt så jag får bara försöka städa upp mina texter lite bättre under våren. 

Jag är lite förvånad att det ännu är november. Det har blivit en lång månad, men kanske det är precis det som behövs för att jag ska hinna med allt? Att starta varje dag med att skriva kreativt är också jättepositivt. Jag hoppas jag kan börja göra det lite oftare i vardagen också, och inte bara i november under NaNo. 

20.11.2017 kl. 10:42


 

Hej!

Emma Kanckos heter jag.

29-årig litteraturälskare som skriver skönlitterärt.

Jobbar med översättning och skriver en doktorsavhandling.

Bor i Åbo, är hemma från Pedersöre.

 

Min svärmorssvit vann mig andra pris i Arvid Mörne-tävlingen 2018!
Läs dikterna här

Jag går Författarskolan 2018-2019.

Jag är medgrundare till skrivgruppen Fabriksförfattarna.

Här finns jag på Instagram.

Välkommen!

- Emma

emmakanckos (at) hotmail.com