Antagen till Författarskolan!


Oj, vad glad jag är! Hösten är räddad! Det här kommer bli så bra! 

Jag blev antagen till Författarskolan vid VNF. Jag har väntat och längtat sen jag skickade in min ansökan i slutet av juni. Nu fick jag äntligen svar. Hurra!
 

01.08.2018 kl. 14:16

Breven från Maresi - en kort recension


Jag läste klart Maria Turtschaninoffs Breven från Maresi för någon dag sedan. Jag känner ännu väldigt starkt att det här kommer bli höstens stora måste-läsa-bok och högst troligen en av årets bästa. 

Jag gillade verkligen Naondel, och Maresi innan det, men Breven från Maresi tog verkligen hem fulla poäng från mig. Där satt jag och snyftade och grät genom andra halvan av boken! Formatet funkar och berättelsen, platsen, människorna känns trovärdiga. Det är en bra bok och känslorna som fastnat mellan pärmarna är äkta och starka.

LÄS DEN!

30.07.2018 kl. 15:31

Camp Nano Winner


Juli-versionen av Camp Nano är över för min del. I onsdags redigerade jag de sista sidorna av Professorn och i går gick jag igenom och accepterade de sista av ändringarna. Nu tänker jag låta romanen vila lite igen, för hur länge återstår att se. Jag har en del funderingar kring nästa steg, men inga färdigställda planer.

Till näst blir det åter igen mera dikter och planer till nya romanen. Jag längtar att ge mig in i nytt material igen och har redan börjat se fram emot höstens NaNoWriMo i november.

Men först ska jag nog ta och njuta av sommaren.

 

27.07.2018 kl. 13:39

Finncon och Breven från Maresi!


Sommarvärmen är lite för mycket för mig nu, så under helgen har jag och L undvikit strand och sol och i stället shoppat i Mylly (jag köpte en ny vinterjacka, haha) och på söndag besökte vi Finncon! Båda gillar vi science fiction och fantasy och eftersom Maria Turtschaninoffs senaste skulle säljas var det nog rätt så självklart att vi skulle gå dit! Jag fick min nya bok, fick den signerad och vi lyssnade på några paneler och diskussioner. Hjärtat klappade extra hårt under Turtschaninoffs Speech of Honour, föreläsningen var så inspirerande! Jag gick därifrån ännu mer säker på min sak: jag ska bli författare. 

Så nu ser jag fram emot att läsa Breven från Maresi och noggrannt kolla igenom den ursnygga kartan som finns inne i boken! Boken kommer ut först i augusti har jag förstått, så det känns ju lite extra speciellt att ha äga den redan nu. 

I övrigt kan jag säga att Finncon var jätteintressant, men skulle den ha varit i en annan stad är Åbo tror jag knappast jag skulle ha farit dit. Evenemanget hölls vid Turun Yliopisto, bara upp på backen från Arken och Asa, så det var jätteenkelt att ta sig dit. Men sommarvärmen gjorde också att luften tog slut i de mindre salarna (ingen AC!) och med dundrande huvudvärk och vätskebrist så fick vi lov att gå miste om den sista panelen och avslutningsceremonin. Med det sagt var det ändå otroligt givande att vara där och det var ju super att det fanns program på svenska och engelska också, och inte bara på finska. Ett välplanerat evenemang! 

16.07.2018 kl. 12:52

Jag skriver på en stor roman


Mina tidigare skriverier har aldrig riktigt gett mig känslan av att jag skriver på Något Stort. Min roman Professorn är kul, jag gillar att både läsa, skriva och redigera den, men... inte är den ju en framtida klassiker. 

Härom natten hade jag svårt att sova. I huvudet mullrade min "universumroman" (fortfarande utan ett riktigt namn). Och plötsligt slog blixten ner, där var det: lösningen till det jag funderat över. Jag har nämligen prövat att skriva första scenen ett par gånger i olika perspektiv. Det funkade inte och mer skrev jag inte. Jag antog boken behövde tid. Tid fick den och en lösning fick jag. 

Nu skriver jag för hand i den större av de två anteckningsböckerna jag nyligen köpt, Midnight Steel Ultra från Paperblanks. Rösten är tydlig nu. Jag ska skriva själva boken i november har jag bestämt, men tills dess ska berättelsen ta form i min anteckningsbok.

Jag har funderat på genrer och om boken blir science-fiction eller kanske fantasy, men nu undrar jag om den inte bara är litterär. Och jag undrar om inte det här är den där stora romanen folk sägs gå omkring och bära på inom sig. För det här blir annorlunda tycker jag. Det här är större. 

Är det skillnad på romaner och stora romaner då man skriver? Vad tror ni? Bär vi alla på en stor roman?

11.07.2018 kl. 08:53

Blå stämning


Jag brukar försöka att inte blogga såna här dagar. En tung måndag efter en helg med migrän. En sån där måndag som egentligen bara är en fortsättning på en jobbig helg. En sån där måndag jag vaknar med ångest. En sån där dag då jag är vilse inombords och känner mig fången av min kropp som vägrar lyda.

Jag älskar anteckningsböcker! Anteckningsböckerna här är Midnight Steel, i storlek Midi och Ultra, båda från Paperblanks och pennan från Ballograf.

Kanske är det just då jag känner mig som mest mänsklig. När oron och kaffet cirkulerar i kroppen och sinnet sakta men säkert klarnar. Den där stunden då det börjar lätta, då jag accepterar att jag föredrar regn över sol och att jag älskar tystnad och anteckningsböcker. Just då, då orden börjar komma. Inte för att jag vill skriva, men för att jag måste. För att det är då livet tar tag i mig igen. 

Livet är ord. 

Jag vet nu vad jag ska göra med den mindre av mina två nya anteckningsböcker. Den ska vara fylld av påminnelser. Påminnelser om att jag är på väg och att jag har en kommande författarkarriär, so help me God, it's gonna happen.

För att ett vanligt liv är inte mitt och ett kreativt liv är det enda jag kan leva. 

09.07.2018 kl. 14:56

Bara lycka och vardag


Jag vet inte längre var jag ska börja. Alltid nu och då blir det lite onödigt tungt att ta tag i den här bloggen. 

Jag kan säga att jag jobbar vidare på avhandlingen. Det går ganska bra. 

Jag redigerar min roman Professorn nu under Camp NaNoWriMo. Jag började med att läsa igenom den från början till slut - och jag blev hopplöst förälskad i min egen berättelse.  Det är ett riktigt bra råmanus, om jag får säga det själv. Så nu redigerar jag den, sida för sida. Det går lite långsamt, jag läste ju alldeles nyss hela boken och petade ner några snabba kommentarer bara, men jag känner mig inte stressad. Jag ska ta mig igenom alltihopa nu i juli, fixa det som sticker ut. Sen pausa igen, jag ser hur läget är senare i augusti. 

Köpte ett snyggt halsband i Alghero, Sardinien, Italien. Steam punk-känsla och jättemycket inspiration får jag av halsbandet. Älskar det!

Jag skriver också ner idéer till Universumromanen. De har blivit fler, det hela bygger inte bara på en känsla längre. Faktum är att jag häromdagen slogs så hårt av en idé till en scen att jag satt och hyperventilerade. Så, jo. Det blir nog något på den fronten också, men jag tror råmanuset blir skrivet först i november. Bra så, jag har ändå fullt upp de kommande månaderna. 

Jag har fått stipendier för min forskning. Så nu, fastän det här är min sista månad med stipendiepengar från Donner-fonden, har jag ekonomin under kontroll ännu tills efter årsskiftet. Kanske ända in på våren, beroende på hur bra jag jobbar nu och i höst. Det är verkligen en lyx att ha det här privilegiet eftersom min avhandling nog behöver mer tid. Men inte mycket. Jag ska skriva klart nu. 

Jag lever i en bubbla där jag bara skriver och redigerar, men jag har svårt att se hur jag skulle kunna bli lyckligare. 

05.07.2018 kl. 14:27

Tillbaka till rutinerna


Nu är det slutet av juni och jag fattar ingenting. Borde det inte vara höst snart? Jag har varit borta från Åbo ett par veckor och fick lite chock när jag kom tillbaka. Hur kan det vara så tyst här?!

På riktigt, det var så mycket ljud överallt de senaste två veckorna att jag fick börja ifrågasätta vem jag är då jag inte klarar av ljud runtomkring mig mera. I Österbotten satt jag och L mest hemma hos mina föräldrar (hade inget behov att röra mig i Jeppis eller nån annanstans), men det är ju ändå på landet och det rör sig folk i huset hela tiden. Plus traktorer och maskiner som dundrar, flugor som surrar och katter som är j*vligt sura över att vi hämtat med hunden. Någon ropar något hela tiden, någon vill en något hela tiden. Inte konstigt att jag aldrig skrev mer än (snabba) korta dikter när jag bodde hemma, det finns inte det lugn och ro jag behöver för att skriva i Pedersöre. 

Ja, och så var vi ju en vecka till Sardinien också. Ska lägga upp bilder därifrån i ett annat inlägg. Men där var det också mycket ljud. Halvdöva pensionärer och barnfamiljer med bebisar plus tunna väggar i hotellet, you know. 

Men nu är jag hemma i Åbo och jag försöker komma tillbaka till rutinerna. Jobbar vidare med avhandlingen (det löser sig riktigt bra på den fronten kan jag meddela, det rasslar in stipendier) och så planerar jag mitt skrivande/redigerande till Camp Nano i juli.

Kan hända att jag åter igen siktar in på att vara onödigt ambitiös, men kanske är det bara sådan jag är. Ambitiös och tål inte en massa ljud runtomkring mig. Kanske borde nästa års semester bli att skriva en roman i en mökki ut i ingenstans. He sku va na. 

27.06.2018 kl. 14:49

Utfärd till Själö


Tisdag 5e juni deltog jag i en utfärd till Själö med Åbolands Litteraturförening (ÅLF). På programmet stod bland annat historisk guidning och författarsamtal med Johanna Holmström som gett ut boken Själarnas ö i höstas. Jag läste klart boken kvällen innan utfärden och rekommenderar ju verkligen den! Och om man bara har möjlighet ska man passa på och åka ut till Själö också. Det finns så mycket historia där, men det är också en väldigt vacker plats. 

Vi åkte ut dit med M/S Östern från Rimito, men det går också att ta sig till Själö från Nagu eller direkt från Åbo, från Aura å.

Författarsamtalet mellan FD Maria Lassén-Seger och författaren Johanna Holmström var väldigt intressant och rent allmänt blev det en riktigt bra dag. Jag var nöjd, glad och jättetrött när jag väl kom hem igen.

Eftersom jag nyligen gått med i ÅLF visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men jag är så glad att jag gått med och förutom en poesikväll senare i höst ska jag iväg till Nötö på skrivarkurs i augusti! :D

12.06.2018 kl. 13:44

Semester i Österbotten


Det kan bli lite dåligt med blogginlägg den närmaste tiden. Jag har nämligen tagit två veckor ledigt och kommer vara på språng största delen av tiden. Just nu befinner jag mig i Österbotten. Det är soligt, miljontals med flugor och någon springer ut eller in i huset hela tiden och hunden (som också är med hit) skäller precis varje gång någon öppnar dörren. 

Här finns också två katter: Doris och Findus. Findus är en skraj frass som håller sig gömd medan hunden är här. Doris är däremot redo för strid varje gång hunden kommer för nära. Hon är den som attackerar, men också den som har ett och annat att säga till om mitt skrivande. 

Så här är jag nu och skriver så fort det är lite lugn och ro i huset. Jag har fått ihop en dikt jag börjar känna mig rätt så nöjd med, så ska se om jag skickar iväg den för att försöka få den publicerad någonstans.

Det är semester och jag försöker pausa upp med allt, men skrivandet kommer det aldrig bli paus med. Aldrig mer. För när jag skriver kreativt är den enda gången jag faktiskt känner mig till ro och känner mig som mig själv. 

11.06.2018 kl. 15:31

Sommarens skrivmål


Det är drygt två veckor sen jag satte punkt för råmanuset till Professorn. Och på bara två veckor hann jag tappa bort mig själv och mitt skrivande. Att inte riktigt veta vad som skulle komma näst och vad jag skulle planera in till sommaren fick hjärnan att slå slint. 

Men i går kollade jag som hastigast igenom råmanuset. Det såg inte så farligt hemskt ut. Inte för att vara första versionen. Och det sporrade mig att göra upp skrivmål åt mig för sommaren!

I juni blir det inget märkvärdigt, jag ska fortsätta att fundera på min diktsamling och skriva ner idéer till den där universumromanen.

Men i juli tror jag det blir Camp Nano igen och då ska jag ta och redigera Professorn. Inga stora omskrivningar, men läsa igenom och fixa så att det hänger ihop helt okej. Tänkte nämligen göra de större omskrivningarna (eller vad råmanuset nu kan tänkas behöva) senare i höst. 

I augusti är jag tillbaka med dikterna och planering av universumromanen. Då blir det också skrivkurs med ÅLF, så det är lite öppet med vad jag fokuserar på. 

Ja, och sen är det ju höst och då bollar jag vidare på alla tre projekt: Professorn, diktsamlingen och nya romanen. 

Inga spikade skrivmål, inte egentligen. Det finns rum för andra planer och andra mål. Men det här är en början och det känns bra.

04.06.2018 kl. 13:32

Orosmoln


Jag försöker skriva något av det allra sista som ska finnas i min avhandling. En avslutning som ska föra tankarna vidare men också berättiga det jag skrivit innan. Så många skrivna sidor...

Jag har skrivit mycket den här veckan. Verkligen kommit framåt med avhandlingen och det känns just nu som att jag faktiskt kunde göra det: jag kunde få den klar. Det här evighetsprojektet som hasat sig fram och emellanåt spurtat. 

En doktorsavhandling: Jag ångrar inte att jag gör det här. Men inte vet jag heller om det riktigt är värt mödan. 

Doktorandtiden: Ena stunden en vrålande ångest, i andra ett inre lugn och lycka. Det har funnits tid och det har funnits stress. Nu börjar jag inse att den sista tiden mest kommer bli av det senare. 

Jag oroar mig ännu jättemycket över avhandlingen och jag vet ju att det kommer bli ännu mer av just det. Oro kombinerat med bluffsyndrom och en oviss framtid kommer leda till en hel del svackor framöver. 

Men jag försöker bara intala mig att det löser sig. På något vis brukar det alltid lösa sig. 

01.06.2018 kl. 12:08

Ratatas sommarlista


Vilka tre saker börjar du tänka på när du hör ordet ”sommar”?
Läsa en bok utomhus, tvinga L till stranden så jag inte behöver simma ensam, gå längs med Aura å och äta glass. 

Kommer du jobba i sommar eller ha semester?
Håhhå, i sommar ska jag få så mycket spikat och klart med min avhandling så jag vet knappt hur jag ska hinna få ihop allt. Fast försöka kan jag ju alltid. Men ett par veckor ledigt blir det nog och då bär det av till Österbotten och till Sardinien. 

Vad gör du helst en ledig kväll?
Vardagskvällarna är rätt så spikade. L kommer hem, vi lagar middag tillsammans och sen ser vi nåt avsnitt på Netflix/HBO. Sen far vi ut med hunden på kvällspromenad där runt kl. 20 och sen kl. 21 sätter jag mig framför datorn för att producera nånting skönlitterärt. 

Vad är enligt dig, den ultimata sommarmaten?
Är man ens finländare om man svarar nånting annat än grillat på den här frågan? 

Vad är ditt favoritställe att vara på under sommaren?
Jag längtar alltid ut till skärgården till sommarn, men inte nåt specifikt ställe. Inte ännu i alla fall. Fast när jag var liten var sommar = moffas villo

Hur skulle den perfekta sommardagen se ut för dig?
En dag då man har all tid i världen och bara kunde sitta och läsa och skriva hela dagen lång. Gärna med havsutsikt, men bara det ser grönt ut i ens omgivning är jag nog nöjd. Och är det inte grönt så kan jag troligen byta ut det där med omgivningen till "med en kopp te" och så har jag en perfekt höst- eller vinterdag. 

Ett fint sommarminne?
En sommarmorgon då hunden var valp fick jag fara ut med honom halv 5 på morgonen. Det var soligt och fräscht ute, fåglar kvittrade och omgivningen helt lugn. Valpen var lycklig och jag rätt nöjd fast det var tidigt. I samma stund kom en granne hem med taxi från en fyllekväll. Jag kände mig med ens gammal, men om ingen nånsin sagt det så säger jag det nu: det är helt skönt att inte låtsas vara ung och galen längre. Och då är jag ändå bara 28. 

Finns det någon låt du förknippar med sommaren?
Mamma spelade sönder Tomas Ledins Sommaren är kort när hela familjen var till Åland en gång i tiderna. Dessutom har jag sjungit den låten på åtminstone en skolavslutning. Klart att jag liksom hatar den låten nu, men sablar om det inte är just den jag förknippar med sommar.

Vad är fem saker du vill hinna göra i sommar?
1. Resa (ska till Sardinien).
2. Fara ut i Åbo skärgård (ska till Själö på tisdag och senare i augusti ser det ut att bli Nötö).
3. Fara hem till Österbotten (sticker iväg om en och en halv vecka).
4. Skriva skönlitterärt nån annanstans än hemma (det ser ut att lösa sig).
5. Låtsas vara turist i Åbo (det är så många ställen jag ännu inte varit till).

31.05.2018 kl. 13:10

Intervju med mig


Ovan att stå i någon form av rampljus var jag jättenervös då jag tidigare i maj tog emot andra pris i årets Arvid Mörne-tävling. Det var (och är!) en stor grej för mig och jag har definitivt fått mer motivation att fortsätta med skrivandet tack vare den knuff tävlingen gav mig. 

Men andra plats betydde också att mitt namn försvann i medierna. Det blev inga intervjuer med mig och det var många som missade hela grejen. Fast jag var också väldigt tacksam för just det. Jag var livrädd att jag skulle behöva ställa upp på en intervju efter priset. 

Men en intervju blev det till sist och just nu finns jag alltså på Ratata.fi :) Ni hittar hela intervjun här.

Tack till er som läser!

30.05.2018 kl. 10:32

Sommarplaner


Sommaren har ju redan bestämt sig för att vara här, så jag har också börjat beta av min lista med sommarplaner.

Bild från Runsala.

Under helgen sprang jag och L runt i Åbo på det ena och det andra, men det bästa var nog årets första dopp vid Brinkhall simstrand och att vi (äntligen!) tog vattenbussen ut till Runsala.

Bild från Runsala.

Det vad jag ser mest fram emot i sommar är förstås resan till Sardinien, men jag ska också på Åbolands Litteraturförenings utfärd till Själö nästa vecka och sen i augusti är jag också anmäld till ÅLFs skrivarkurs ute på Nötö. Skärgården kallar nu när sommaren är igång liksom. 

Ja, sen har jag ju massor med jobb också. Det hopar sig ordentligt i juli-augusti, men vem vet, kanske det regnar resten av sommaren så då kan jag med gott samvete sitta inne framför datorn...

28.05.2018 kl. 11:39


 

Hej!

Emma Kanckos heter jag.

29-årig litteraturälskare som skriver skönlitterärt.

Jobbar med översättning och jobbar på en doktorsavhandling.

Bor i Åbo, är hemma från Pedersöre.

 

Min svärmorssvit vann mig andra pris i Arvid Mörne-tävlingen 2018!
Läs dikterna här

Jag går Författarskolan 2018-2019.

Jag är medgrundare till skrivgruppen Fabriksförfattarna.

Här finns jag på Instagram.

Välkommen!

- Emma

emmakanckos (at) hotmail.com