Jag vann andra pris i Arvid Mörne-tävlingen!


Fredagen den 13 april fanns plötsligt ett mejl i inkorgen. Jag trodde ju inte att jag hade nån chans, inte egentligen, det hade kommit in 115 bidrag (inklusive mitt). Samtidigt hade jag just den veckan gått omkring och tänkt - om de meddelar så blir det nog den här veckan... Jag har ju skickat in nåt bidrag tidigare, men i år var första gången då jag kände mig riktigt positiv när jag skickade in mitt bidrag. Jag tänkte att jag kanske nog hade nåt. 

Jag kunde inte läsa hela mejlet före jag satt vid köksbordet och tjöt. L trodde det skett en olycka och kom rusande, och där satt jag och skrattade och grät om vartannat helt hysteriskt. 

Bekräftelsen! Erkännandet! Euforin!

(Och senare också en rejäl svacka med bluffsyndrom som gjorde att jag i nästan två veckor inte kunde skriva vidare på min Camp Nano-roman.)


Så här nöjd vad jag i går då jag kände jag var tvungen att ta en selfie - L's bilder från prisutdelningen var inte precis Instagram-värdiga, tyvärr.

Prisutdelningen var i går. Himmel så nervös jag var! Jag hade nämligen inte läst upp mina egna dikter före i höstas då jag gick på Ann-Charlotte Palmgrens Estradpoesi-kurs vid svenska Arbis här i Åbo. Jisses, så glad jag var att jag fått öva! Och glad över den kursen är jag också annars: mina numera prisbelönta dikter fick sin början på den kursen. (Såklart jag rekommenderar den!)

II pris i Arvid Mörne-tävlingen ges för en frän svärmorssvit, som hedrar tantperspektiv och galghumoristiskt låter smockan ständigt hänga i luften i uppkäftiga dikter med episkt anslag.

Prismotiveringen var det jag var mest nyfiken på. Den hade jag undrat över i tre veckor. Och visst är det en riktigt prima motivering. Jag känner mig så stolt! Jag skrev nånting jag själv tänkte att jag ville läsa och i samma veva hittade jag min stil. Min röst. Om mina framtida verk kan bli som det här, då är det förhoppningsvis inte bara jag som sitter och skrattar åt mina egna texter. Kanske resten av Svenskfinland tycker de är roliga också?

Så nu vill jag inget hellre än att skriva vidare. På, typ, allt. Alla projekt vill jag skriva - nu genast. Men jag ska sansa mig. Prioritera en handfull saker i stället för tusen. Jag har bland annat en doktorsavhandling jag ska jobba vidare på också. 

Och vet ni. Som om det inte vore nog med prisutdelningen, i går kom ett mejl om att jag blivit beviljad tre månaders finansiering till min avhandling från Svensk-Österbottniska Samfundet! H-e-r-r-e-g-u-u-u-u-d... Så nu ska avhandlingen definitivt bli klar den med.

Men ja. Om ni undrar över prispengarna från Arvid Mörne kan jag säga att de nog främst ska gå till mitt skrivande. Jag tänker mig skrivkurs(er) och kanske en prisfinansierad skrivperiod. Fast just nu tänker jag mig böcker. Det börjar bli en drös finlandssvenska romaner jag länge velat köpa men som jag inte tyckt mig ha råd för. Så jag tror minsann jag ska fixa mig ett maffigt bokpaket från Adlibris nu allra först. 

08.05.2018 kl. 13:47

Camp Nano och skrivmål i maj


April blev en konstig månad. Allt gick lite extra trögt och känslomässigt var det bara bergochdalbana. Så det blev ingen vinnare av mig på Camp Nano. Jag har mina orsaker och jag kan berätta om dem en annan gång.

Men allt är okej, jag fixar resten av berättelsen nu i maj i stället. Jag har gjort upp en ny goal tracker på nanowrimo.org och ska skriva klart min roman. 

Jag har nya mål för maj. Jag vill skriva klart Professorn och vidare redigera Boven i dramat. Sen vill jag gärna planera roman nummer 3 och fundera vidare på en diktsamling som snurrar i huvudet. Nån oredigerad novell har jag också, men jag tror den måste vila lite till. 

03.05.2018 kl. 09:25

Tacka vet jag främlingar på nätet! #CampNano


Jag är nästan ikapp med mitt Camp Nano-skrivande. Det har gått bra vissa dagar, sämre andra. Men det är bara en dag (hittills) jag inte skrivit nåt alls, så det är ju en vinst det med. Att skrivandet är så pass regelbundet.

Det hjälper förstås att jag har en kompis i Brasilien som vill skriva med mig varje vardagskväll. Det hjälper också att jag blivit del av Instagrams skrivcommunity. Det flödar kärlek för skrivandet på mitt instakonto. Från mig, från andra.

Mina bilder är mest av te- och kaffemuggar och texterna därtill är om mitt skrivande. Bra så. Det hjälper att ibland få pepp utifrån, även om det är från främlingar på nätet. 

Att prata om skrivandet är ju lite... pinsamt? Men det går lättare. Instagram har hjälpt. Höstens estradpoesikurs hjälpte massor den med. Att läsa upp ens egna texter. Jisses. Skräcken. Men hejaropen var och är guld värda. 

Jag ska skriva ikapp till Camp Nano i dag. Allra senast i morgon. Sen ska jag fixa ett försprång. En vän kommer och hälsar på lagom till Vappen, så då blir det inte mycket skrivande de två sista dagarna av april. Och jag vill nå mitt mål om 35 000 ord inom den här månaden.

Jag tror jag kan nå det. 

20.04.2018 kl. 14:17

Camp Nano-skrivandet


Tangenterna har tystnat.

Det har inte precis gått så pass bra framåt som jag hoppats..! Hela helgen hade jag tänkt skriva. Jag hade tänkt läsa ut Stephen Kings bok On Writing.

Jag hade tänkt vara produktiv. 

Tydligen inte. Inte riktigt.

Men det finns ännu tid att hinna ikapp i utmaningen. Jag ska göra mitt bästa. Jag har hunnit se över vart berättelsen är på väg. Fått spikat en del idéer. Nu gäller det bara att se vad karaktärerna har att säga om saken. Det är de som styr.

Ett ord i taget.
 

16.04.2018 kl. 09:49

Thunder


Kanske jinxa jag mig själv lite då jag skrev om mitt Camp Nano-skrivande för ett par inlägg sedan. Sen dess har det gått rätt trögt framåt. 

Men framför mig har jag nu en helg vigd till mitt skrivandet. Så jag ska försöka mitt bästa med att komma bra framåt i mitt manus. 

Även om det just nu känns som om jag har slut på ord. 

En märklig känsla. 

Så här är en låt jag lyssnar mycket på i dag i stället: Imagine Dragons - Thunder.

http://www.youtube.com/watch?v=fKopy74weus&index=11&list=RDMM49-wNRvJwjk

13.04.2018 kl. 16:30

Känslan


Känslan när man suttit fast i sin avhandlingstext i snart tre veckor utan att ordentligt komma framåt. Och så plötsligt. Klarhet. Tre sidor på en knapp halvtimme. Akademisk text. På engelska.

Frigörelsen. 

10.04.2018 kl. 15:20

Camp Nano-skrivandet


(Nå no låås he va svårt ti få na gjort ida...)

Tänkte sådär i brist på motivation för att få nåt annat gjort (looking at you, doktorsavhandling) så kan jag uppdatera er om mitt skrivande för Camp Nano. 

Bra går det. Mer eller mindre enligt planerna. Inte det mest anmärkningsvärda ute i bloggvärlden. Helst ska man väl beklaga sig om skrivandets våndor. Hur många inlägg hittar man inte om skrivkramp? 


I går kom jag upp i 10 000 ord till mitt Camp Nano-skrivande. Så jag var ju tvungen att lägga upp det på Insta


Men nepp. Det går framåt och än så länge i rätt bra takt. Vissa dagar lite mindre, andra lite mer. Jag är i nuläget uppe i 47 000 ord till romanen som går under namnet "Professorn". Jag siktar ännu på att nå slutet till slutet av april/början av maj. Sen ska texten få vila ett tag och så fortsätter jag redigeringsarbetet med den där "första" romanen, som i nuläget kallas "Boven i dramat". 

Avhandlingsskrivandet går desto trögare. Där finns det mängd och massor av skrivkramp. 

09.04.2018 kl. 15:23

Camp Nano, anteckningsböcker och bujo-tankar


Det är april och Camp NaNoWriMo är igång! Mitt mål är att skriva 35 000 ord under månadens gång, men allra helst vill jag skriva klart romanen jag jobbar med. 

Roman tre bullrar bak i skallen. Jävlar vilket liv den för. Men jag tänker inte sätta mig ner och skriva den berättelsen (ännu) för jag vet att om jag har två stora skrivprojekt inom april så kommer ena, eller till och med båda, lägga sig ner och dö. Och att återuppliva historier har jag ingen lust med. 

Jag är fast i bujo-tankar ännu, men inser att jag bara sprider ut mitt liv i olika anteckningsböcker. Nåja, får väl bli så då. En kalender för avhandlingsjobbet, en skrivbujo för mitt kreativa skrivande och en tredje bujo att reda ut vardagen. Det är den tredje jag behöver börja med och ska börja med. 

Jag har beställt en Leuchtturm 1917, A5 med prickar, och inväntar den.


Screenshot från Adlibris

Men jag har också fått hem en Lemome, A5 med prickar, och den är så vacker, så vacker! Tjockt papper och underbara pärmar.


Screenshot från Amazon

Men min Lemome ser så proffsig ut att jag undrar om inte jag får spara den till proffsigare tider. Tider då jag ska ut och kriga om min inkomst. Tider då jag startar upp nånting nytt utanför det akademiska. Tur för mig att jag känner mig redo för det. Tur för mig att jag har tillräckligt med skinn på näsan och att en övertygad optimist bor inombords. Jag tror min Lemome kan bli precis det jag behöver då - sen till hösten eller ännu senare, det beror ju på - och då startar jag upp en ordentlig Career Journal-bujo.

Så om Leuchtturm 1917 är allt vad den lovar börjar jag ordna upp min vardag i den. Och så får Lemome vänta lite till. Får se, borde ha båda på mitt skrivbord den här veckan. 

02.04.2018 kl. 11:51

Inför *Camp NaNoWriMo*


I år tänker jag för första gången pröva på Camp NaNoWriMo. Jag har fyra år av NaNoWriMo (en utmaning där man skriver 50 000 ord/en roman inom november) bakom mig och november kommer nog förbli lite av en favoritmånad för mitt skrivande tack vare det, men nu i april tar jag mig an ytterligare en utmaning!

Camp Nano är speciellt bra eftersom man får sätta sina egna mål, både gällande skrivande och redigering. Mitt mål för april blir att skriva klart roman nummer 2, även kallad Professorn. Helt galet att det som mest var en idé i december redan nu är ett halvt manuskript! Och i april tänker jag alltså skriva klart. Det går att delta i Camp Nano i juli också, så då kanske jag satsar på att redigera Professorn. Skoj!

Camp Nano är alltså ett virtuellt skrivläger där man blir tilldelad/går med i en grupp andra skribenter, en cabin, och ja... Sen vet jag inte riktigt. Det är ju ändå första gången jag är med så jag tänker testa mig fram lite. Däremot har jag turen att få vara med en i cabin med en fantastisk grupp skrivande människor som jag träffat på Instagram, så jag ser fram emot den gemenskap vi kommer ha. Jag tror det blir ett bra stöd, mycket pepp och många heja-rop. 

Camp Nano börjar på söndag, första april, så än hinner du med om det här låter intressant! T.ex. är det perfekt för dig som har ett påbörjat skrivprojekt och vill ta tag i skrivandet/redigerandet. 

Själv ser jag fram emot Camp Nano i april nästan lika mycket som NaNoWriMo i november. Bara några dagar kvar nu..!

26.03.2018 kl. 13:34

Roman nummer 2


Ja, hur hände det här? Att jag sitter här, skriver ihjäl mig med avhandlingen och plötsligt så jobbar jag också med två romaner? Idén jag fick i slutet av november har etsat sig fast, i januari satt jag och småpetade så pass mycket att jag målat upp ett händelseförlopp, och nu i februari sitter jag här och skriver. Det blir ännu en berättelse och min "veckoslutsroman" (den ska skrivas under veckosluten, det säger väl sig självt) tycks vilja ut i stora världen, dessutom i mycket snabbare takt än "den första stora romanen".

Sablar, hur gick det här till? Här har jag lovat skriva klart min avhandling innan sommaren och nu har jag gått och lovat mig själv två romaner innan sommaren är slut. Ena ska var klar-klar tycker jag, den andra ska ha en början, mitt och slut. Vad hade jag riktigt tänkt göra i höst om jag gör allt jag planerat för i år de sju-åtta första månaderna av 2018? 

Kanske jag sover sen i höst. 

08.02.2018 kl. 13:45

Liv, jobb, skrivande och nyårslöfte 2018


Nytt år och ännu några dagar ledigt. Jag har sju månader finansiering spikade, sedan är det oklart, men jag vet att det blir mycket under våren. Kapitel ska skrivas klart, texter ska redigeras och hela avhandlingen ska ta form. Det är mycket jobb, men jag vet att jag kan fixa det. Jag skrev det mesta av min magisteravhandling på 100 sidor på drygt två månader, så varför skulle jag inte få fixat resten av min doktorsavhandling på sju månader? I alla fall intalar jag mig det. Vi får ju se hur det blir, jag tänkte inte ta död på mig själv med att stressa över en avhandling. 

Utöver avhandlingen så måste jag ju söka jobb. Eller starta eget. Jag ögnar igenom olika sidor med lediga jobb och singlar slant mellan alternativen än så länge. Men jag är hoppfull. Jag vet vad jag är bra på och jag vet hur jag kan marknadsföra mig själv. Självförtroendet är det inget fel på heller som ni kanske märker. 

Det är mycket att klura ut i år. Och medan jag klurar så sitter jag och skriver. Poesi, noveller och romaner. Princip allt i plural just nu. Tänkte redigera flera dikter i dag, åtminstone den här veckan medan jag ännu bestämt mig för att ha ledigt, och skriva klart min novell jag petat på sedan mitten av december. Och romaner, ja, de är två nu som jag valt att aktivt jobba vidare med. Min NaNoWriMo-roman på 70 000 ord ska redigeras i vår och min nya romanidé håller på att utstakas. Förhoppningsvis finns där tillräckligt med material så att jag kan skriva hela grejen sen till hösten, kanske till och med NaNoWriMo 2018. 

Mycket skrivande som vanligt, men så ser det ut. Inget fel med det så länge jag känner att jag har balans i livet, så länge jag känner det är hållbart. Jag försökte räkna och kom fram till att 2017 skrev jag totalt över 700 sidor, så jag vet ju vad som är möjligt. Jag vet vad jag kan åstadkomma. Men det skrevs mycket i perioder då så nu hoppas jag på lite mer regelbundenhet. Jag vill skriva lite varje dag. Kalla det nyårslöfte eller vad ni vill, men det är mitt mål för i år. 

04.01.2018 kl. 10:19

Mitt nya år av förändringar


Det är måndag och det är julafton på söndag. På nåt vis går det inte ihop. 

Jag tar två veckor ledigt över jul och nyår, men ännu den här veckan ska jag försöka åstadkomma något med avhandlingen. Fast faktum är att jag verkligen börjar känna mig less på den. Det är intressant, men jobbigt. Tungt att försöka tänka på helheten, svårt att inse att den så småningom borde bli klar. Rättare sagt, till sommaren. 

2018 kommer föra med sig en del förändringar. Det är stora frågetecken kring jobb, inkomst och boende. Kanske blir det helt annorlunda eller så löser det sig på ett sätt att inte särskilt mycket förändras. Jag vet inte. Vi får se. Det blir spännande. 

Det jag vet är att jag är inne i någon slags ny fas i mitt skrivande. Att skriva är magiskt och berättelserna glittrar. För fyra år sedan hade jag skrivångest. Sedan gick jag till att ha idéer och börja peta ner dem. Men nu har jag idéer som slår mig som käftsmällar och som hotar och lockar med kaos och magi om jag inte skriver ner dem, helst nu genast. Det är lite skrämmande att tänka om min livssituation ändras totalt, för vad kommer dessa käftsmällar göra åt mig då? Om jag inte har tid att skriva ner mina berättelser, kommer de lämna mig i fred och hitta någon annan eller orkar de vänta tills jag har tid igen? Om jag en gång låtit kreativiteten frodas inom mig, går det att lägga locket på? Skulle det gå att sluta? 

Jag fyllde 28 förra veckan. Mina nyår börjar alltid ett par veckor tidigare än andras. Jag är inne på ett nytt år nu. 

18.12.2017 kl. 13:54

Jag skriver så mycket jag hinner


Jag skrev 101 fler sidor i år än i fjol på NaNoWriMo. Totalt blev det 186 sidor och det är i mina ögon en helt okej roman-längd. Som gåva till mig själv printade jag ut sidorna och la den i en fin papperskasse - jag har inte ännu någon snygg eller ens befintlig mapp att lägga sidorna i. 

Jag är verkligen nöjd med vad jag skrivit under november. Och för den som tror att jag bara satt och skrev på romanen hela månaden, ja de får "fa o kuck se". Jag visste nämligen från månadens början att jag skulle vara tvungen att ha "samarbetsförhandlingar" med mitt avhandlingsjobb, så jag gjorde samma mängd jobb men på kortare tid (och därmed frigjorde lite extra tid för kreativt skrivande). Jag har varit sabla effektiv vill jag säga. 

Men nu börjar jag bli rätt trött. Jag har en del att fixa med avhandlingen ännu innan helgen, men sedan tar jag ett par dagar med välbehövd paus.

För på måndag börjar jag skriva på nästa stora kapitel till avhandlingen. 

01.12.2017 kl. 12:30

Dag 30 #NaNoWriMo


Och så kom jag till slutet av historien. Jag blev själv förvånad, inte främst att jag faktiskt kommit upp i över 70 000 ord på en månad, men också av själva slutet. Det var något helt annat än det jag tänkt. Konstigt hur ens huvudkaraktär kan förvåna en så där på sista sidan, men hur allt ändå verkar hänga ihop, stämma överens. Galet!

Det är den sista november och jag har ett manus att redigera till våren. Jag ser redan fram emot det. Men just nu ska jag ta och fira.

30.11.2017 kl. 14:48

Dag 26 #NaNoWriMo


Ännu ett delmål fixat för min del. Jag är jättenöjd att jag kommit upp i 60 000 ord - det var mitt (mer ambitiösa) mål för årets NaNoWriMo. Men nu är det några dagar kvar och jag märker att jag har ungefär 10 000 ord kvar tills slutet av historien.

Så jag tror det blir mitt nya, och förhoppningsvis sista, mål för årets NaNo: att skriva klart. Och sen när det är klart ska jag glatt printa ut mina sidor och söka reda på en snygg mapp. Sedan får texten vila till efter årsskiftet. Så ja. Det blir planen. 

Dagens statistik. 

26.11.2017 kl. 15:30


 

Hej!

Emma Kanckos heter jag.

29-årig litteraturälskare som skriver skönlitterärt.

Jobbar med översättning och jobbar på en doktorsavhandling.

Bor i Åbo, är hemma från Pedersöre.

 

Min svärmorssvit vann mig andra pris i Arvid Mörne-tävlingen 2018!
Läs dikterna här

Jag går Författarskolan 2018-2019.

Jag är medgrundare till skrivgruppen Fabriksförfattarna.

Här finns jag på Instagram.

Välkommen!

- Emma

emmakanckos (at) hotmail.com