Kaffe.


Jag borde få tankarna i nya banor. "Back to school"-banor. Har så himla mycket jobb framför mig och det måste bli gjort nu

Boostar humöret med Sia och kaffe. Ska hälla i mig ännu en kopp och börja skriva. 
 

15.08.2017 kl. 09:14

Semester - får man ha sånt som doktorand?


När man livnär sig på stipendier och egentligen borde åstadkomma en hel del så känns det lite tveksamt om man ens får ta semester under sommaren. Visst, det händer inte direkt mycket vid uni under sommarn så så länge man inte dyker upp vid insten så är det ingen som riktigt vet vad man håller på med under sommarmånderna. Fast det hjälper ju inte mot ångesten över att man hela tiden borde komma framåt med evighetsprojektet. 

Ifjol tog jag inte ledigt. Det var ett fiasko. Så i år tog jag ledigt i tre veckor. Och vad blev det av årets semester?

Mest blev det väl en efterlängtad paus (obviously). Det blev en dryg vecka hemma i Åbo med nödvändig återhämtning. Sen blev det en natt i Tallinn för dit hade varken jag eller L varit förr. En natt i Helsingfors hann det också bli. 

Och det blev en hel vecka i Österbotten tills jag riktigt herregud-jag-dör-längtade tillbaka till Åbo.

 

Jag unnade mig ledighet i år. Nästa sommar ser det kanske inte lika bra ut, det hänger förstås på min ekonomi och hur det är ställt med avhandlingen. 

För nu, i augusti 2017, börjar mitt fjärde år som doktorand. Nu borde jag vara klar snart. Det ser lite si sådär ut med den saken. Men det fixar sig. Jag tänker fixa det.

Just nu är jag bara tacksam att jag med relativt gott samvete tog en ordentlig sommarpaus. 

10.08.2017 kl. 13:08

Detta tangentbord: 400 sidor text.


Usch vad jag går runt och känner mig konstig just nu. Otillräcklig. Det är något stressigt också, troligen avhandlingen som bråkar bak i huvudet och det faktum att jag inte fått något jobb gjort alls under måndag och tisdag. Lite bättre idag, men långt ifrån bra. Kanske jag bara får acceptera att min mjukstart blev en halv jobbvecka? 

Just nu försöker jag sortera de 180+ sidorna med renskrivet material som jag renskrev klart innan semestern. Inte min text, men det är ändå jag som skrivit det nu. Så jag måste liksom dubbelkolla att allt finns med. Alla mina foton - bilder från anteckningsböcker fyllda med handskriven text - har blivit ett stort dokument som behöver ordnas upp. Bara det känns som ett gigaprojekt. 

Sen har jag runt 20 sidor jag borde skriva-redigera-renskriva den här veckan. Min analys som inte alls lockar just nu. Men jag ska börja pricka av varje sida. Det dokumentet, 110 sidor av mina egna funderingar, borde också redigeras under höstens lopp. 

Så dessa nästan 300 sidor har jag petat ner hittills i år. Inte konstigt att jag är stel i nacken och borde söka upp en massör.

Sen kan jag ju lite stolt medge att jag fått ihop en lite mer ordentlig version av romanen också. Runt 165 sidor bashistoria. Det ska bli mer, det ska skrivas om. Men ändå. Tänk så många sidor det blivit bara i år. Lätt över 400 sidor. Som jag petat ihop på mitt tangentbord. Alltså, jag älskar min dator. Den har fått ta emot så många ord. 

Jag borde kanske inte vara så hård mot mig själv. So what att hjärnan inte riktigt kommit igång ännu? Det har varit en tuff vår och en ännu tuffare höst ska det bli. Jag undrar hur många sidor jag samlat på mig i slutet av december.

Och jag som påstår att jag inte riktigt samlar på nåt. 

09.08.2017 kl. 14:01

Inomhus och utomhus


Jag går runt och bär på en konstig känsla. Att världen är uppdelad, som om det fanns inomhus och utomhus lika konkret i världen som att det finns ett innanför och utanför ytterdörren. När jag är inomhus är allt vardagligt, det är här alla sociala medier finns. Här finns jobb och nätverk man kan bläddra i, som en bok. Det är här jag ibland har svårt att andas. Men utomhus så finns det plötsligt luft. Jag slungas ut i universum och skapandets glädje störtar in i mig så jag springer snabbt tillbaka in, för jag måste vara inomhus för att få tag i papper och penna. Det är en sån konstig uppdelning och jag önskar jag fick en jämnare balans mellan världarna. 

Jag tror det är den här känslan som jagar mig. Den som desperat försöker ta formen av en dikt. 

08.08.2017 kl. 11:31

Är sommaren över nu?


Tre sommarveckor flög förbi och kulminerade i söndagsångest igår kväll. Det blev en hel del att ta in under min så kallade semester, en massa känslor som jag inte riktigt fått uttryckt ordentligt. Men jag tror en dikt håller på att formas. Det var ett tag sedan sist, dikter kommer och går i mitt fall, men det är på gång. Ord och tankar sveper förbi, ibland nappar jag tag i en versrad och petar ner den i Evernote. Jag hoppas poesin tar form inom de kommande veckorna.

Fast nu är semestern över och jag har planerat in en massa jobb för de kommande veckorna. Det ska skrivas, redigeras och kollas upp och forskas utomlands en sväng. Innan jag vet ordet så kommer det vara vinter. Det är så mycket jag vill hinna med. Inte precis FOMO, men jag vill att min tid ska ta form, som den där dikten. Ta näst-intill-konkret form i kunskap, som en skriven text eller en kursbok jag förstört med understreckningar och kommentarer längs med sidorna. Kanske något konkret som kunde läggas till på CV:et.

För det är som om det blev höst nu. En regnig måndag i augusti. Jag längtar efter tjockare tröjor och snygga te- och kaffemuggar för jag tror jag lär dricka mer kaffe från och med nu. Och det känns lite melankoliskt för björklöven kommer snart gulna. Men jag hoppas ännu på den där dikten. Den kommer nog födas fram i den här stämningen. 

07.08.2017 kl. 10:18

Kan alla bara sluta predika?

Så trött nu. Så trött på andra människor. Jag måste sluta kolla sociala medier och läsa bloggar. Blir ju bara irriterad i längden. 

Jag önskar jag skulle skriva något som fick folk att haja till. Något stort och tankeväckande. 

Men just nu nöjer jag mig med att skriva. Kanske går det att vända och vrida på texten i ett senare skede och göra det till något mer än vad det är. 

Snart, snart får jag ta ledigt. Snart, snart ska jag sluta låta världens carpe diem-predikare fucka upp min hjärna. 

På tal om det. Häromdagen ringde Jehovas Vittnen på dörren. Och senare på dagen stod ett gäng nunnor i grannskapet och plockade blommor. Det kändes tungt i hjärtat. Varför ska folk predika så mycket? 

15.07.2017 kl. 15:31

Fejk-måndag


Idag håller jag fejk-måndag. Under helgen var jag i Österbotten och måndag-tisdag hade jag en vän på besök, så jag har utnämnt denna dag till fejk-måndag och kommer hålla en fejk-vecka fram tills min fejk-fredag (alltså söndag). Efter det blir det semester. 

Det går ganska bra med min fejk-måndag. Det hjälper visserligen att igår kändes som söndag och dagen innan som lördag. Nu håller jag som bäst på att knåpa ihop sidor till mitt avhandlingskapitel. Sådär runt tjugo sidor tänkte jag få ihop under min fejk-vecka. So far so good. Ska ännu idag skriva åtminstone en sida till och sedan fundera lite med redigeringen. Men det känns helt okej. Klockan är inte så mycket ännu och förmiddagen blev rätt lugn. Visst önskar jag ju nu att jag fått färdigt mitt jobb tidigare - då hade jag ju tagit ledigt redan nu. Men ibland går det inte att tvinga fram sidorna, så då får man sitta här och skriva fast solen skiner dit ute. 

 

12.07.2017 kl. 15:05

Suck it up Emma.


Huuur kan det vara juli redan? Det känns som om sommaren snart tar slut fast den knappt har börjat. Ska ännu jobba idag, förhoppningsvis lite i i helgen och sedan tisdag-söndag nästa vecka. Men sen. Sen tar jag paus. 

Lite stressigt är det. Ska med tåg till Bennäs ikväll och tillbaka till Åbo söndag kväll. En snabbvisit, samtidigt som jag borde skriva på avhandlingen. 

Jag tycker inte om att åka tåg. Vem skulle nu göra det? Det är trångt och jobbigt och tågbyten och ungar som skriker och dyrt (fan vad jag saknar studierabatten). Och så riskerar jag att bli åksjuk (har ärvt åksjukan från mamma). Och med tanke på hur mycket jobb jag borde hinna med så borde jag hälla i mig en kanna kaffe, men det går inte heller (har ärvt halsbrännan från pappa). 

Ja. Vad vill jag få sagt med det här då? Nå, livet känns lite jobbigt ibland. Men en tågresa till Österbotten är nog inget större problem. So suck it up Emma. 

07.07.2017 kl. 10:00

Inväntar min sommarpaus


Det är nästan någonting lite skönt med den här måndagen. Jag bestämmer mig att jag ännu jobbar de två kommande veckorna så mycket jag hinner, sen tar jag ledigt och så får det bli. Jag tänker att jag vill göra så mycket under mina tre lediga veckor som så småningom kommer. Skriva, läsa, resa. Det kommer bli bra. Det är nödvändigt och nu också bestämt. 

Och det blir ett par dagar i Tallinn och ungefär en vecka i Österbotten. Det blir lediga dagar i Åbo. Jag tänker jag borde ta datorn med mig ut och skriva där. Se om sommarsolen sår nya tankar. Fast sen, inte nu. 

Instagram

Ifjol tog jag inte ledigt på sommaren. Inte egentligen. Och det blev helt jävla tungt på hösten. Fan så jag grät när jag var utomlands och jobbade. Så trött hela tiden. Och ordentligt sjuk av luftkonditioneringen. Och så mycket av vintern blev en oproduktiv koma.

Det ska bli bättre nu. Den kommande hösten och sedan fram tills nästa sommar. Stressigt och ångestladdat som vanligt, men bättre. Men först ett par veckors jobb och tre veckor sommarledigt. Jag tror inte jag insett förr hur viktigt det är med en ordentlig sommarpaus. Men det är viktigt. 

03.07.2017 kl. 11:28

Äntligen fredag! #IntrovertsUnite


Pikulite jobb till ska jag orka med, men sen är det helg! Introvert som jag är så hurrar jag över ett veckoslut utan planer; som mest har vi planerat att fixa sushi och läsa böcker. Ska bli så skönt!

Instagram.

Hittas från Google. 

30.06.2017 kl. 16:11

I brist på sista-minuten-panik


Jisses vad jag hatar såna här svackor. När min deadline redan kommit och gått och jag börjar fantisera om hur långt fram jag ännu kan skjuta upp arbetet. Som om jag inte redan skriver på lånad tid. 

Det har gått så mycket tid nu utan att jag egentligen skrivit någonting till mitt kapitel/min studie. Jag borde bli klar nu så att jag kan pausa upp under de där tre veckorna då jag inte tänkt jobba. Ha ledigt på riktigt. 

I stället funderar jag om jag kanske kunde lämna något tills augusti. Om något kanske kan skrivas klart då i stället för nu. 

Jag brukar vara den som aldrig missade en deadline. Som alltid fick fixat allt i tid. Och visst får jag det mesta ännu gjort utan att be om en förlängd deadline. Det är bara nu när jag själv håller i tyglarna och det är sommar och jag bara vill sova som det tycks bli omöjligt. Ingen sista-minuten-panik och en hel sommar som extra arbetstid. Varför ha så bråttom? 

29.06.2017 kl. 09:46

Den andra stora (hemliga) drömmen.


Som skrivande människa är det väl rätt vanligt om drömma om att bli publicerad. Att få sin bok ut i världen så att man får kalla sig författare med en viss snorkighet. Det är den boken jag jobbar på just nu; den som ännu ska skrivas och redigeras. 

Men egentligen drömmer jag om den andra boken. Chans nummer två som ska väcka ett större intresse och som ska vara mitt bevis att det här är något jag kan göra. Den första boken kommer troligen gå lite obemärkt förbi. Den kommer läsas och hamna i någons bokhylla. Men den andra stora drömmen är en bok som hamnar i mångas bokhyllor. Boken som blir skriven när man har pressen på sig att prestera något ännu bättre, boken som skapas i rädsla att den första romanen bara var ett undantag - ett misstag som råkade bli publicerat. Den andra boken, den man kan drömma stora fantastiska drömmar om, som filmatisering, Hollywood, fame & fortune. Trots att den drömmen mer realistiskt handlar en bättre chans att få stipendier och kunna leva på sitt författarskap. Den boken längtar jag efter. Jag undrar hurudan den blir. 

Har ni stora (hemliga) författardrömmar?

27.06.2017 kl. 10:50

Jag hinner nog fucka upp ännu


Lugnt jobbar jag vidare. Det är sommar och det finns pengar på kontot även om jag drömmer om att spendera alltihopa på böcker, vin och resor. Det går trögt med det akademiska, men jag låtsas som att jag har tid, drömmer om ett år till av finansiering, kollar upp mallar till att fixa mitt CV och undrar om det alls ska sluta regna idag. 

Det är måndag och jag undrar vart allt det där cray cray i jag gick och bar på för inte alltför länge sedan tog vägen. Börjar jag äntligen känna mig vuxen, finns det en 40-åring som gömmer sig inom mig? Det känns lugnt i själen, jag fungerar och jag petar vidare på ett romanmanus med bra takt. Det är ju inte den här känslan de skriver om i böcker om tjugo-nånting-åringar. Det är ju inte det här som utspelas på bio och i teveserier. Men kanske är det därför tanken slår mig med jämna mellarum. Jag hinner nog fucka upp ännu. Ännu hinner allt fara åt helvete.

26.06.2017 kl. 14:20

Ha en positiv vecka, why don't you


Bilden nedan dök upp i mitt Facebook-flöde i måndags och jag har inte kunnat låta bli att följa "planen". Därför är jag just nu uppe i världens ego boost-vecka. Det är riktigt skönt ska ni veta. Och om någon skulle klaga så säger jag att det är ett experiment att vara mer positiv. Men vem skulle klaga?

Bekräftelse kommer inifrån. Today I'm extraordinary. 

Bilden är från Facebook alltså. 

(Hela grejen är ju lite kliché, jovisst, det kan jag inte säga emot. Men haters gonna hate and so on.) 

21.06.2017 kl. 11:50

Framgång eller förvåning.


I början av januari tänkte jag, blir det här ett år av framgång eller förvåning? Blir det ett år där jag jobbar vidare på mina projekt och ser slutresultatet något annat år eller blir jag förvånad över något oväntat. Att något lyckats. 

Det är en konstig tanke. Ett år innehåller ju mer än tillräckligt av båda. Men i början av januari var jag ännu osäker över hur året skulle se ut, vad jag egentligen skulle ta mig till under de kommande månaderna. 

Nu är jag mest glad och lycklig. Jobbet går framåt, romanskrivandet går framåt. Det blir en tur till London, det blev en tur till Bryssel. Kanske sticker vi till Tallinn en sväng också. Och så blev jag plötsligt gift. Det fanns inte i planerna i början av året. Så helt tillräckligt av framgång och förvåning redan där, nästan halvvägs igenom 2017. 

20.06.2017 kl. 15:31


 

Hej!

Emma Kanckos heter jag.

29-årig litteraturälskare som skriver skönlitterärt.

Jobbar med översättning och skriver en doktorsavhandling.

Bor i Åbo, är hemma från Pedersöre.

 

Min svärmorssvit vann mig andra pris i Arvid Mörne-tävlingen 2018!
Läs dikterna här

Jag går Författarskolan 2018-2019.

Jag är medgrundare till skrivgruppen Fabriksförfattarna.

Här finns jag på Instagram.

Välkommen!

- Emma

emmakanckos (at) hotmail.com