Ny blogg, hejdå ratata

Mina tankar fortsätter härefter att publiceras på

emmakanckos.blogspot.com

Välkomna!

17.06.2019 kl. 14:57

Vardag vs skrivsommar (nedräkning)


Det har gått någon vecka sedan jag bloggade sist. Vardagen rullar på, jag pausade och tog en långhelg i Västerås, och sedan tillbaka till vardagen där jag bollar mina tre jobb/projekt/karriärer: översättning, doktorsavhandling, författarskap. Men den här veckan har det hittills gått otroligt trögt med allt. Måndag blev en halvdag (där andra halvan spenderades med rosévin nere vid ån) och tisdag blev mest ingenting (datorstrul, e-poststrul, strul & elände). Idag känns det som om det ligger en barriär mellan hjärnan och de impulser som ska få kroppen att lyda, eller få tankar att formas i text då fingrarna rör sig över tangentbordet. Som om någon dragit plastfolie över hjärnan. 

Det finns så mycket jag borde göra och borde få gjort. Jag känner mig orolig, ångestfylld och rastlös eftersom jag inte haft tid att sätta mig ner och ordentligt jobba på romanen, i stället blir det några nerskrivna tankar här, någon idé där. Men, nu har jag äntligen spikat datumen för min skrivsommar och det är nästan lite pinsamt över hur lång tid det handlar om. Inte för att det är semester hela den tiden, nej, jag ska ju få klart romanen och gärna jobba på avhandlingen också, men... Åtta och en halv vecka tar jag ledigt från översättningen. Det är nästan hela juli och definitivt hela augusti. Det borde vara tillräckligt med tid att rubba den här rastlösheten och låta kreativiteten strya.

Bara 23 dagar kvar.


Tanken är att augusti kommer bli en otroligt bra månad, så eftersom jag förbereder min bujo ganska långt på förhand blev det ett mer optimistiskt augusti-tema redan nu.

12.06.2019 kl. 09:26

Tre karriärer


Jag tänkte jag skulle skriva nåt, men jag vet inte riktigt vad jag vill säga. Typ, att jag ännu går omkring och är trött mest hela tiden. Typ, att jag bollar tre karriärer (den framtida författarkarriären, den akademiska karriären jag vill bli färdig med, och översättarkarriären som ska betala räkningarna). Typ, att jag inte vet om jag orkar ända fram till sommaren. 

Samtidigt har jag börjat bli smidigare med mina översättningar och förvånar mig själv hur mycket snabbare jag jobbar redan nu. Och så blev jag störd på mig själv när jag hela tiden gick runt och tyckte det var så himla jobbigt med avhandlingen: Gör nåt åt det då! svarade hjärnan till sist. Så nu lägger jag upp ett minimalt mål för varje veckodag fram tills... Ja, kanske tills jag får doktorsstudierna färdiga och kan säga tack och hej till den akademiska karriären (för nej, inom det akademiska vill jag inte bli kvar).

Det är olika hur mycket folk orkar. Jag känner jag går på gränsen. Att bolla tre jobb på det här sättet är inte rimligt. Det vet jag ju. Men så småningom kanske jag hittar balansen. Och så småningom kanske jag blir färdig med det akademiska, för jag är redo att avsluta min så kallade akademiska karriär.

 

16.05.2019 kl. 17:50

Förvånad


Lite tankar... 

  • Jag skriver skönlitterär prosa och poesi på svenska. 
  • Mina doktorandstudier och min doktorsavhandling är på engelska.
  • Och numera frilansar jag och gör översättningar (främst) från finska (och arbetsspråket är finska det också).

När hände det här? Hade nån i början av året sagt att jag nu så gott som dagligen skulle växla mellan inte bara svenska-engelska utan svenska-engelska-finska (!) så hade jag ju inte trott dem. Men här är jag nu. Min finska blir bättre för varje dag. Det känns helt galet.

Jag hade tidigare hoppats på att disputera innan jag är 30. Det kommer inte bli nåt. Men kanske, bara kanske, är min finska lite mer flytande lagom tills december. Så att jag då kanske, bara kanske, kunde kommunicera på språket utan att känna mig helt tafatt. Det skulle vara en rätt bra 30-årspresent.

Glada vappen! Nu är typ en tredjedel av 2019 förbi. 

30.04.2019 kl. 15:45

Den stora tröttheten och de många grönväxterna


Jag säger att det är pollenexplosionen. Det kan det mycket väl hända att det är. Jag är tröttare än på länge, orkar inte riktigt hänga med. Kanske tog jag ut mig lite väl mycket när jag skulle ha in råmanuset förra veckan (och jo, jag skickade in det), men jag offrade också påsklovet så att jag kunde bearbeta, skriva om och ändra i manuset. Och nu är jag trött. Väldigt, väldigt trött.

Så den här måndagen spenderade jag förmiddagen med att ha migrän, nu på eftermiddagen har jag börjat renskriva ett protokoll från ett tre timmar långt föreningsmöte. Översättningsjobb har jag inte orkat med, men det har inte dykt upp nåt brådskande heller, så jag klarar mig med att ta ett lugnare tempo.

Jag hann precis börja stressa upp mig över att jag borde jobba, fast jag inte har någon ork (det är svårt för mig att pausa då jag faktiskt behöver det), då jag såg att FPA betalat ut mitt arbetsmarknadsstöd från tiden då jag var arbetslös tidigare i år. Tänka sig. Efter allt papperskrig så fick jag pengar i alla fall. Visserligen en dryg månad efter att jag tog bort mig som arbetssökande, men det beror också på att jag varit trög med att fixa det sista så att pengarna faktiskt kunde utbetalas.

Men ja, lite mindre stress blev det då jag insåg att kassan kan drygas ut ännu mer. Kanske tar jag till och med en extra lång semester från frilansöversättningen och jobbar lite extra på avhandlingen i sommar. Tack vare pengar från Kulturfonden och Granholms Stiftelse får jag ju leva skrivliv i sommar. Men kanske kunde jag lägga till någon vecka med bara avhandlingsarbete också. Får se, men det börjar se bra ut. Det är inte precis som om jag jobbat mycket på avhandlingen den senaste månaden. Det blev snabbt rätt mycket översättning och väldigt lite avhandling. (Läs: en eftermiddag har jag jobbat med avhandlingen, resten har gått till översättningen).

Okej, så lite sånt är läget. Igår köpte jag krukväxter och fina krukor, och bestämde mig för att verkligen försöka att inte ha livet av de här växterna (också). Vet inte om det är en vuxengrej att äga krukväxter och hålla på med sånt eller om det bara är trendigt, men nu är i alla fall mina naglar förstörda av att plantera om de nya växterna.






Ett litet citronfrö är planterat här. Kanske blir det ett citronträd en dag. 

29.04.2019 kl. 16:00

Det går bra nu


Ja, jag medger: det är lugnt på bloggen. Men det har förstås en orsak. Jag har gått och blivit översättare, tydligen. 

Än så länge ramlar det inte in särskilt mycket jobb eller pengar, men lite jobb har jag fått. Och jag har budgetat för min livssituation de kommande månaderna, så, ja... Jag har det riktigt bra! Jag bollar visserligen avhandling, roman och översättning, men jag försöker ta det lugnt och göra allt i min egen takt. Än så länge går det riktigt bra (men som sagt, har inte så hiskeligt många översättningsjobb ännu).

Det är lite spännande att det blev så här. Att mina språkstudier ändå kommer till användning. Och att det är så här de kommande månaderna ser ut. Jag är väldigt optimistisk, även om jag bestämt att jag måste se överhelheten med översättning/inkomst/avhandling/roman senast i höst. Kanske försöka få ett deltidsjobb om det behövs. Men tills vidare är allt okej. Riktigt bra.

Jag är så sjukt tacksam och löjligt glad över hur saker och ting ordnar sig. Jag känner också att jag kan ge mig själv en liten klapp på axeln, för något av allt det här är ju också tack vare mig. Allt har inte att göra med mina privilegier och förutsättningar. En orsak till att det går bra nu har faktiskt att göra med att jag gjort en del smarta val också. Så tänker jag i alla fall. Sedan jag valde att satsa på en skrivkarriär har pusselbitarna börjat falla på plats. Det är helt galet, men jag känner att jag är på väg. Jag jobbar med passion. Jag är lycklig.

Peppar, peppar, ta i trä att det fortsätter såhär. Motstånd och kaos är förstås en del av livet, men på det stora hela hoppas jag att jag kan fortsätta längs med den här vägen.

Nu blev det otroligt jag-centrerat och flummigt. Vi avslutar här med en bild på mig i råddig måndagfrisyr (bilden är alltså från igår) och mina två jobbdatorer (en till frilansandet - mitt översättningsminne kräver Windows - och min gamla Mac till avhandlingen och kreativt skrivande):

02.04.2019 kl. 12:29

En författare läser ju mycket


En författare ska läsa mycket. Så står det i så gott som alla handböcker om skrivande. Så säger de flesta författare.

Men jag är så missnöjd med mitt läsande hittills i år! Fyra böcker har jag tagit mig igenom, lika många är på hälft och ska läsas ut (så småningom, någon gång) och några är påbörjade men lagda tillbaka i bokhyllan (och en ska tillbaka till Åbo stadsbibliotek oläst... Den boken var skriven av Jörn Donner - förlåt, Jörn). 

Jag har ett mål på att läsa 40 böcker i år, men snart är ju mars förbi och då har en FJÄRDEDEL AV ÅRET gått. Vart har tiden tagit vägen? Nå, hittills har året sett ut så här, ungefär: Skrivliv, prokrastinering, avhandling, prokrastinering, jobbsökning, papperskrig med TE-byrån, prokrastinering, skrivliv. Romanen har fått mycket kärlek (och pengar!), men det har blivit väldigt lite läsning (och väldigt lite avhandling, haha, jag kommer aldrig få den klar). 

Okej, så jag hinner ännu läsa ikapp mig. Bara jag får någon ordning på min vardag så hoppas jag hitta en läsrutin igen.

Kanske kör jag någon läsmaraton senare i sommar. 

Kan någon rekommendera snabblästa böcker så jag får fart på läsningen? 


Haruki Murakami tycker också att författare ska läsa mycket. 

20.03.2019 kl. 15:22

Jag fick stipendium för min bok!


Jag höll på att printa ut mitt råmanus till romanen då jag än en gång sneglade på emailen. Och där fanns det plötsligt, från Svenska kulturfonden, alldeles tydligt: Ansökan nr 147156 beviljad. Jag hade fått stipendium från kulturfonden! För min roman! 

Så galet och härligt och fantastiskt! En summa på 2000e ska landa på mitt konto och ska stöda mig i redigeringen av min roman (vilken jag alltså samtidigt som mejlet kom höll på att printa ut)! Det var som menat!

Det är första gången jag sökt om bidrag för litterärt arbete från kulturfonden OCH ANSÖKAN BLEV BEVILJAD! Herregud, vilken lycka!

Om det finns nyfikna som undrar vad jag skrivit i min projektansökan så handlar det alltså om en redigeringsperiod för romanen. Jag tror att det vägde tungt att jag fick 2:a pris i Arvid Mörne-tävlingen ifjol och att jag hade utomordentligt häftiga personer som mina referenser. Men jag nämnde förstås att jag går Författarskolan och att jag är med i skrivgruppen Fabriksförfattarna. Och att jag helt enkelt tänker skicka in den här boken till förlag när jag väl är klar.

Det här ska bli min debutroman. 


Blev så himla glad av att få stipendium FÖR MIN BOK!

15.03.2019 kl. 11:44

Att ta plats (på scen) - Poetry Pub 6.3


I onsdags var jag poet. Jag var på open mic på Poetry Pub. 

Att ta plats kommer inte naturligt. Att frivilligt ställa mig på scen kommer inte naturligt. Inte heller att dela med mig av nåt kreativt, sånt jag länge bara för mig själv. Tusentals ord som förblir fångna i skrivbordslådan. Dikter, noveller, romanmanus som aldrig kommer finnas för nån annan än mig själv. 

Men i onsdags steg jag fram på scen. Läste en dikt som (i min mening) inte var särskilt bra, men det spelade ingen roll. Jag ville ta plats. Jag ville öva att stå framför andra och inte gå sönder.

Att ta plats kom inte naturligt. Det tycktes aldrig finnas plats för mig. Det fanns ingen plats att få. Bara att ta.

Jag vill ta plats inom den finlandssvenska litteraturen. Jag tänker inte bli förbisedd. Jag har för mycket att ge.

Jag tänker ta plats.

Tack Lotta Palmgren för fotot!

08.03.2019 kl. 12:39

Så många bollar att hålla reda på


Jag har tänkt skriva ett inlägg i några dagar nu, men varje gång jag börjar så blir jag helt stirrig. Ska jag verkligen lägga "skriv ett blogginlägg" på min att-göra-lista också?

Februari håller på att bli allt och ingenting. Det är mycket spring hit och dit, möten och telefonsamtal, mejl och blanketter. Jag bollar pappersarbete på flera håll, jag bollar förhandlingar till ett stundande frilansliv, jag bollar femtielva olika grejer jag borde göra till min doktorsavhandling och jag bollar med skrivandet till romanen.

Är det konstigt att jag börjar bli lite virrig i hjärnan? 

Det går ändå framåt, speciellt med romanen. Jag hade två veckors writer's block efter förra inlämningen (som var i slutet av januari), men nu har nånting lossnat. Nu skriver jag igen. Jag hade tänkt få råmanuset klart i mars och, ja, kanske finns det ännu en chans att jag faktiskt får det färdigt så pass snart. Sen har jag en del luckor att fylla i och scener att skriva om, men det räknar jag som en del av grovjobbet till en kreativ bearbetning. 

Men jag vill inte ta ut nåt i förskott. Februari är inte över än och jag har ännu många saker att pricka av på min lista. Att inte stressa ihjäl mig är en av dem. 

21.02.2019 kl. 14:16

Om män och deras fiktiva kvinnor


Jag läser en hel del Buzzfeed-artiklar. Det är underhållning och det kan leda till nån skrividé ibland, men ska förstås inte tas på blodigt allvar.

I dag kom jag över en artikel (som jag nog läst tidigare i nåt format antar jag) om misstag manliga skribenter gör när de skriver om fiktiva kvinnor. Läs HÄR.

Den kanske kändaste inlägget på tumblr då det kommer till det här ämnet. Vet däremot inte om det faktiskt är på riktigt?! 

Nu måste jag väl påpeka att jag tycker att män kan skriva om kvinnor och kvinnor kan skriva om män. Skrivandet för mig i alla fall är om nåt större än så, att det handlar om att skriva om människor. Jag har själv haft både manliga och kvinnliga karaktärer (också nån icke-binär) i mina texter, men sen om det blivit bra eller inte så kan jag inte i det här skedet avgöra.

Jag fnissar nog till en hel del då jag läser Buzzfeed-artikeln, men det är just det den är till för. Den är underhållning. Och på rak arm kan jag väl inte nu genast komma på nån bok jag verkligen tyckte illa om just på grund av det här temat, även om jag i mitt huvud döpt om Kjell Westös Den Svavelgula Himlen till Jag, Stella och Min Penis (men det är nog en annan historia och ett annat tema).

Vad har ni att säga om såna här artiklar? 

08.02.2019 kl. 12:52

Gårdagens Poetry Pub i Åbo


Efter en tung arbetsdag (avhandling, jobbsökning, tupplur) slängde jag i mig en Panadol 1g och stack till Skärgårdsbaren för lite träff med Fabriksförfattarna och Poetry Pub! En riktigt prima kväll! Ni får rätta mig om jag har fel, men energin i baren var så positivt laddad att det var svårt att inte bli helt bubblig, glad och sådär finlandssvenskt jättetrevlig som jag rätt sällan blir. Kan också ha nåt att göra med a) förkylning på kommande b) 1g Panadol i systemet c) en old school whiskey cola och mojito.

Men det jag vill säga är att det var länge sen jag kände mig som om jag faktiskt platsade in nånstans. ​Omringad av kanske 90% litteraturvetare som var yngre än mig kände jag mig så hoppfull till poesi och skrivande och skrivande människor att jag än en gång fick fråga mig att why God why bytte jag aldrig till litteraturvetenskap när jag studerade? Då skulle jag minsann inte sitta här med en ännu oklar doktorsavhandling i engelska.

På gott humör som jag var passade jag på att komma upp på scen då det bads om försökskaniner till en iscensatt autofiktiv scen. Nu undrar jag om jag inte borde ta mig upp på scen nästa gång också och utnyttja det där med Open Mic. Kunde bli kul. Kunde bli en chans för mig att unleash my inner mean girl, men genom poesi förstås. Vad tror ni? 

Jag satt passligt mitt i publiken och fick en helt okej blid av de inbjudna gästerna Heidi von Wright och Jolin Slotte och konferencier Roxanna Fellman.

07.02.2019 kl. 12:50

Spännande tider


Ja, nu har jag inte bloggat på länge känns det som. 

Julen kom och gick, ryggen var ett helvete, men nu är den bra igen och jag har en nyfunnen glädje i att röra på mig vilket jag definitivt har utnyttjat denna evighetslånga januari. Ut och gå, varje dag, för att varje dag försöka få lite solljus (eller i alla fall naturligt ljus) i ansiktet. 

Men det är spännande tider. 

Avhandlingen redigeras lite i taget och jag har väl insett att min dröm om en doktorsexamen innan 30 är liiite överdrivet. Jag fyller 30 i år, i december, men trots att jag ska försöka mitt bästa att få allt klart i år så tvivlar jag att det finns ett disputationsdatum åt mig under 2019. 

Arbetslös blir jag ju också snart - på fredag, faktiskt. Slut på stipendier, i alla fall för stunden. Jag blir arbetslös, men inte sysslolös. Utan inkomst i alla fall tills det finns nåt att skörda från frilanslivet och det livet tänker jag börja med nu genast i februari, så vi får se vad det blir! 2019 är lite av ett "mellanår", lyckas jag inte balansera mina inkomster och utgifter tills slutet av året får jag ju lov att byta riktning. 

Så många frågetecken, så många tankar... 

Jag skriver min bok. Den blir inte alls som jag tänkt mig i  juli-augusti, men jag fick bekräftat att den ändå har den där känslan jag försökte fånga när handledaren använde just precis de ord jag tänkt men aldrig uttalat när hon beskrev min roman. Nu skriver jag vidare och siktar på ett färdigt råmanus tills nångång i mars, ungefär.

Och den blir så jävla bra, ska jag säga. Det här är verkligen nåt som kunde bli min debutroman.

28.01.2019 kl. 16:39

När kroppen säger ge upp nu, ta jullov


Förra veckan var en tankeställare, med högt blodtryck och sånt, så jag fick börja fundera vad jag egentligen håller på med.

Den här hösten har jag varit förkyld titt som tätt och kroppen har protesterat med både det ena och det andra. Men som om det inte var tillräckligt har jag den här veckan ätit en massa värkmedicin för att ryggen sa fuck this shit den också. Jag har alltså inte haft problem med ryggen sen förra hösten (och då  för första gången) då jag kvällen innan jag skulle på forskningsresa till London knappt slapp upp ur sängen för att det plötsligt gjorde så ont.

Nå, över ett år har allt varit bra, men under helgen satt jag snett på tåget från Författarskolanhelgen i Karis (satt bredvid en lång och bred karl och själv är jag ju inte heller petit så det var trångt och obekvämt = satt lutad mot fönstret = ryggen klagade redan följande morgon).

Ja, ja. Jag fyllde ju 29 förra helgen också, så det är väl ålderskrämpor. 

Long story short, jag tar jullov nu. 

20.12.2018 kl. 14:35

Jag kraschar


Alltså den här veckan. Alltså den här hösten. Alltså det här året.

Alltså det här livet.

I måndags kraschade jag i en storm av tårar och, passligt nog hos läkaren, med alldeles för högt blodtryck.

Den här veckan var det meningen jag skulle få en massa gjort och delta i ett och annat. Nu pausar jag upp i stället. Känner efter. Kör mindfulness och allt sånt. Tar pulsen. 

Har hörlurarna på och lyssnar på Great Wild Open med Thirty Seconds to Mars. På repreat. 

Det här året har det blivit så mycket av allt och det kulminerar nu. I fredags gratulerade min ena handledare mig för att jag fått ihop hela manuset till min avhandling. Så gott som hela avhandlingen har blivit skrivet de senaste två åren. 300 sidor avhandling, plus 300 sidor bilagor. Som handledaren sa, Det är ju i princip två avhandlingar. Det krävs ännu redigering, men allt som ska finnas finns där. Så grattis till mig, jag är på väg att få ihop det. Och samtidigt rasar jag samman. 

Men nånstans mellan alltsammans kikar jag på mitt romanmanus. Jag skriver och kiknar av skratt. Jag tycker det blir jättekul. Jag skrattar åt mina egna skämt. Nå, om ingen annan tycker det är kul så tycker jag det i alla fall. Jag skriver vidare. It sets me free

 

Men jag hoppas på ett lite lugnare 2019. För hoppas kan man. 

12.12.2018 kl. 14:41


 

Hej!

Emma Kanckos heter jag.

29-årig litteraturälskare som skriver skönlitterärt.

Jobbar med översättning och jobbar på en doktorsavhandling.

Bor i Åbo, är hemma från Pedersöre.

 

Min svärmorssvit vann mig andra pris i Arvid Mörne-tävlingen 2018!
Läs dikterna här

Jag går Författarskolan 2018-2019.

Jag är medgrundare till skrivgruppen Fabriksförfattarna.

Här finns jag på Instagram.

Välkommen!

- Emma

emmakanckos (at) hotmail.com

Kategorier

Senaste kommentarer