Utfärd till Själö


Tisdag 5e juni deltog jag i en utfärd till Själö med Åbolands Litteraturförening (ÅLF). På programmet stod bland annat historisk guidning och författarsamtal med Johanna Holmström som gett ut boken Själarnas ö i höstas. Jag läste klart boken kvällen innan utfärden och rekommenderar ju verkligen den! Och om man bara har möjlighet ska man passa på och åka ut till Själö också. Det finns så mycket historia där, men det är också en väldigt vacker plats. 

Vi åkte ut dit med M/S Östern från Rimito, men det går också att ta sig till Själö från Nagu eller direkt från Åbo, från Aura å.

Författarsamtalet mellan FD Maria Lassén-Seger och författaren Johanna Holmström var väldigt intressant och rent allmänt blev det en riktigt bra dag. Jag var nöjd, glad och jättetrött när jag väl kom hem igen.

Eftersom jag nyligen gått med i ÅLF visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men jag är så glad att jag gått med och förutom en poesikväll senare i höst ska jag iväg till Nötö på skrivarkurs i augusti! :D

12.06.2018 kl. 13:44

Semester i Österbotten


Det kan bli lite dåligt med blogginlägg den närmaste tiden. Jag har nämligen tagit två veckor ledigt och kommer vara på språng största delen av tiden. Just nu befinner jag mig i Österbotten. Det är soligt, miljontals med flugor och någon springer ut eller in i huset hela tiden och hunden (som också är med hit) skäller precis varje gång någon öppnar dörren. 

Här finns också två katter: Doris och Findus. Findus är en skraj frass som håller sig gömd medan hunden är här. Doris är däremot redo för strid varje gång hunden kommer för nära. Hon är den som attackerar, men också den som har ett och annat att säga till om mitt skrivande. 

Så här är jag nu och skriver så fort det är lite lugn och ro i huset. Jag har fått ihop en dikt jag börjar känna mig rätt så nöjd med, så ska se om jag skickar iväg den för att försöka få den publicerad någonstans.

Det är semester och jag försöker pausa upp med allt, men skrivandet kommer det aldrig bli paus med. Aldrig mer. För när jag skriver kreativt är den enda gången jag faktiskt känner mig till ro och känner mig som mig själv. 

11.06.2018 kl. 15:31

Sommarens skrivmål


Det är drygt två veckor sen jag satte punkt för råmanuset till Professorn. Och på bara två veckor hann jag tappa bort mig själv och mitt skrivande. Att inte riktigt veta vad som skulle komma näst och vad jag skulle planera in till sommaren fick hjärnan att slå slint. 

Men i går kollade jag som hastigast igenom råmanuset. Det såg inte så farligt hemskt ut. Inte för att vara första versionen. Och det sporrade mig att göra upp skrivmål åt mig för sommaren!

I juni blir det inget märkvärdigt, jag ska fortsätta att fundera på min diktsamling och skriva ner idéer till den där universumromanen.

Men i juli tror jag det blir Camp Nano igen och då ska jag ta och redigera Professorn. Inga stora omskrivningar, men läsa igenom och fixa så att det hänger ihop helt okej. Tänkte nämligen göra de större omskrivningarna (eller vad råmanuset nu kan tänkas behöva) senare i höst. 

I augusti är jag tillbaka med dikterna och planering av universumromanen. Då blir det också skrivkurs med ÅLF, så det är lite öppet med vad jag fokuserar på. 

Ja, och sen är det ju höst och då bollar jag vidare på alla tre projekt: Professorn, diktsamlingen och nya romanen. 

Inga spikade skrivmål, inte egentligen. Det finns rum för andra planer och andra mål. Men det här är en början och det känns bra.

04.06.2018 kl. 13:32

Orosmoln


Jag försöker skriva något av det allra sista som ska finnas i min avhandling. En avslutning som ska föra tankarna vidare men också berättiga det jag skrivit innan. Så många skrivna sidor...

Jag har skrivit mycket den här veckan. Verkligen kommit framåt med avhandlingen och det känns just nu som att jag faktiskt kunde göra det: jag kunde få den klar. Det här evighetsprojektet som hasat sig fram och emellanåt spurtat. 

En doktorsavhandling: Jag ångrar inte att jag gör det här. Men inte vet jag heller om det riktigt är värt mödan. 

Doktorandtiden: Ena stunden en vrålande ångest, i andra ett inre lugn och lycka. Det har funnits tid och det har funnits stress. Nu börjar jag inse att den sista tiden mest kommer bli av det senare. 

Jag oroar mig ännu jättemycket över avhandlingen och jag vet ju att det kommer bli ännu mer av just det. Oro kombinerat med bluffsyndrom och en oviss framtid kommer leda till en hel del svackor framöver. 

Men jag försöker bara intala mig att det löser sig. På något vis brukar det alltid lösa sig. 

01.06.2018 kl. 12:08

Ratatas sommarlista


Vilka tre saker börjar du tänka på när du hör ordet ”sommar”?
Läsa en bok utomhus, tvinga L till stranden så jag inte behöver simma ensam, gå längs med Aura å och äta glass. 

Kommer du jobba i sommar eller ha semester?
Håhhå, i sommar ska jag få så mycket spikat och klart med min avhandling så jag vet knappt hur jag ska hinna få ihop allt. Fast försöka kan jag ju alltid. Men ett par veckor ledigt blir det nog och då bär det av till Österbotten och till Sardinien. 

Vad gör du helst en ledig kväll?
Vardagskvällarna är rätt så spikade. L kommer hem, vi lagar middag tillsammans och sen ser vi nåt avsnitt på Netflix/HBO. Sen far vi ut med hunden på kvällspromenad där runt kl. 20 och sen kl. 21 sätter jag mig framför datorn för att producera nånting skönlitterärt. 

Vad är enligt dig, den ultimata sommarmaten?
Är man ens finländare om man svarar nånting annat än grillat på den här frågan? 

Vad är ditt favoritställe att vara på under sommaren?
Jag längtar alltid ut till skärgården till sommarn, men inte nåt specifikt ställe. Inte ännu i alla fall. Fast när jag var liten var sommar = moffas villo

Hur skulle den perfekta sommardagen se ut för dig?
En dag då man har all tid i världen och bara kunde sitta och läsa och skriva hela dagen lång. Gärna med havsutsikt, men bara det ser grönt ut i ens omgivning är jag nog nöjd. Och är det inte grönt så kan jag troligen byta ut det där med omgivningen till "med en kopp te" och så har jag en perfekt höst- eller vinterdag. 

Ett fint sommarminne?
En sommarmorgon då hunden var valp fick jag fara ut med honom halv 5 på morgonen. Det var soligt och fräscht ute, fåglar kvittrade och omgivningen helt lugn. Valpen var lycklig och jag rätt nöjd fast det var tidigt. I samma stund kom en granne hem med taxi från en fyllekväll. Jag kände mig med ens gammal, men om ingen nånsin sagt det så säger jag det nu: det är helt skönt att inte låtsas vara ung och galen längre. Och då är jag ändå bara 28. 

Finns det någon låt du förknippar med sommaren?
Mamma spelade sönder Tomas Ledins Sommaren är kort när hela familjen var till Åland en gång i tiderna. Dessutom har jag sjungit den låten på åtminstone en skolavslutning. Klart att jag liksom hatar den låten nu, men sablar om det inte är just den jag förknippar med sommar.

Vad är fem saker du vill hinna göra i sommar?
1. Resa (ska till Sardinien).
2. Fara ut i Åbo skärgård (ska till Själö på tisdag och senare i augusti ser det ut att bli Nötö).
3. Fara hem till Österbotten (sticker iväg om en och en halv vecka).
4. Skriva skönlitterärt nån annanstans än hemma (det ser ut att lösa sig).
5. Låtsas vara turist i Åbo (det är så många ställen jag ännu inte varit till).

31.05.2018 kl. 13:10

Intervju med mig


Ovan att stå i någon form av rampljus var jag jättenervös då jag tidigare i maj tog emot andra pris i årets Arvid Mörne-tävling. Det var (och är!) en stor grej för mig och jag har definitivt fått mer motivation att fortsätta med skrivandet tack vare den knuff tävlingen gav mig. 

Men andra plats betydde också att mitt namn försvann i medierna. Det blev inga intervjuer med mig och det var många som missade hela grejen. Fast jag var också väldigt tacksam för just det. Jag var livrädd att jag skulle behöva ställa upp på en intervju efter priset. 

Men en intervju blev det till sist och just nu finns jag alltså på Ratata.fi :) Ni hittar hela intervjun här.

Tack till er som läser!

30.05.2018 kl. 10:32

Sommarplaner


Sommaren har ju redan bestämt sig för att vara här, så jag har också börjat beta av min lista med sommarplaner.

Bild från Runsala.

Under helgen sprang jag och L runt i Åbo på det ena och det andra, men det bästa var nog årets första dopp vid Brinkhall simstrand och att vi (äntligen!) tog vattenbussen ut till Runsala.

Bild från Runsala.

Det vad jag ser mest fram emot i sommar är förstås resan till Sardinien, men jag ska också på Åbolands Litteraturförenings utfärd till Själö nästa vecka och sen i augusti är jag också anmäld till ÅLFs skrivarkurs ute på Nötö. Skärgården kallar nu när sommaren är igång liksom. 

Ja, sen har jag ju massor med jobb också. Det hopar sig ordentligt i juli-augusti, men vem vet, kanske det regnar resten av sommaren så då kan jag med gott samvete sitta inne framför datorn...

28.05.2018 kl. 11:39

He blir no bra


Det är en dryg vecka kvar av maj och det känns som sommar. Jag försöker njuta samtidigt som jag planerar in mängder av jobb. I december var den senare hälften av 2018 ännu rätt så oklar. Det var en del frågetecken om både jobb, framtidsutsikter, var vi skulle bo och helt enkelt om ekonomin skulle gå ihop. Nu är den oklarheten uppskjuten till november, eller egentligen nyår. Det löste sig med alla mina frågor, åtminstone för resten av året. Det blir inga stora förändringar. 

Jag fick tre månaders finansiering från Svensk-Österbottniska Samfundet och de pengarna kommer helt klart hjälpa mig i höst när det är meningen att jag ska få klart min avhandling. Jag har en ny tidtabell med avhandlingen och allt ska gå i rasande fart. Jag pendlar mellan "Yes! Det här fixar jag!" och ett "Fan, det här kommer aldrig gå ihop!"

Men åtminstone löste det sig inför hösten. Vi bor kvar i Åbo och just nu känns det som att vi nog stannar kvar här på obestämd framtid. Avhandlingsjobbet ska prioriteras och jag siktar på att få ha min disputation nångång 2019. Och de efterforskningar jag gjort under våren i arbetsväg kommer komma till nytta sen i höst/vinter då jag igen tvingas fråga mig hur jag kommer betala räkningarna.

Det löser sig. Jag har alternativ - för jag har sett till att jag har det. Så jag tänker stirra mig blind på min text nu i sommar och intala mig själv orden som tagit mig så här långt:

He blir no bra.

24.05.2018 kl. 11:16

Nya skrivprojekt


I fredags skrev jag klart mitt råmanus till Professorn. Vanligtvis (det har blivit så pass ofta nu så jag tänker skriva 'vanligtvis') skriver jag råmanus i november under NaNoWriMo, men eftersom jag jobbade på en annan text i november och idén till Professorn föddes först i slutet av året så har jag suttit och skrivit den här romanen mellan februari och maj (i januari planerade jag skrivandet). 

Jag är ännu lite förvånad över hur smidigt det gick att skriva mina 70 000 ord. Jag hade en regelbunden skrivtid (varje vardag kl. 21) och skrev oftast ingenting på helgerna (fastän jag trodde det skulle bli tvärtom). Visst blev det dubbelt fler ord den månaden jag deltog i Camp NaNo, men det blev aldrig så stressigt som med vanliga NaNoWriMo i november. Och nu har jag satt punkt. Redigering fixar jag senare i sommar. 

Nu vet jag bara inte vad jag ska göra med min inplanerade skrivtid. Blir det dikter eller en ny roman? Eller båda? Jag har ju planer för romanen som håller till i min Universe Journal, men det är nog en hel del som behöver kluras ut innan jag sätter mig ner och skriver den boken. Material till dikter finns det också i mitt huvud. 

Att planera skrivprojekt är inte samma sak som att sätta sig ner och skriva. Under planeringen kommer det så många idéer att det riktigt kliar i fingrarna. Allt jag vill är att sätta mig ner och börja skriva. Men planeringen kommer vara viktig om det här nästa romanprojektet ska bli till nåt. Så troligen är det precis det jag gör de närmaste veckorna. Planerar en ny roman. Och när det kliar som värst i fingrarna skriver jag dikter. 

22.05.2018 kl. 11:41

Hälften av det jag tänkt läsa


Jag läste mycket förra veckan. Alltså sånt som inte hör till avhandlingen och sånt jag i stället kan förknippa med avkoppling. Jag blev nog förvånad när jag insåg att jag tagit mig från pärm till pärm om och om igen på bara några dagar. ​

När jag på Arvid Mörne-festen för två veckor sen fick frågan om vad jag skulle göra med prispengarna svarade jag ärligt att jag tänkte köpa böcker. När det svaret inte riktigt fick bra respons fick jag nämna den inbokade bröllopsresan till Sardinien (Vi ska till Sardinien!) och påpekade att extra klirr i kassan är ju bra då man är på resa. Det fick bättre respons.

Men faktum var att jag beställde en massa böcker för (lite av) mina Arvid Mörne-pengar. Och när jag hämtat ut mitt paket klarade jag av att hålla mig i mindre än 24 timmar innan jag började plöja igenom böckerna. Först ut på torsdag var Adrian Pereras White Monkey och sen på fredag läste jag Michaela von Kügelgen (Kugges) bok Vad heter ångest på spanska? Och söndag spenderades med Ellen Strömbergs Jaga vatten.

Det var ju tänkt att jag skulle sprida ut läsningen lite så att böckerna räcker hela sommaren, men det börjar ju se riktigt dåligt ut på den fronten! Inlandet, Själarnas ö och Den svavelgula himlen lockar. Jag vill läsa mer! Så jag måste nog köpa lite fler böcker... 

Har ni rekommendationer? Pluspoäng om det är finlandssvenskt!

21.05.2018 kl. 11:41

Bokprojekt som dör, andra som lever vilt


I måndags kände jag att min roman Boven i dramat dog. Den bara la sig ner och kola av. Ett projekt jag skrivit på sen hösten 2016. En bok jag skrev om hösten 2017. En bok jag redan redigerat och börjat finputsa. En berättelse jag ansåg var min första riktiga roman. Jaha, jaha. 

Jag är inte särskilt ledsen. Sånt händer. Kanske kommer historien tillbaka till liv, kanske den bara behöver en paus, men det känns inte särskilt troligt just nu. Det har varit nåt som irriterat mig i själva strukturen en längre tid. Jag antar att jag nu bara inte tror på själva berättelsen mera. 

Men kanske den ännu kommer tillbaka till liv. Just nu har jag Professorn som jag håller på att skriva klart. 

Däremot har jag en tredje roman på gång. En roman jag kallar Universumromanen (eftersom jag petar ner detaljer i en anteckningsbok som kallas "The Universe Journal"). Det är en riktigt fräsch historia som jag funderat på ett bra tag redan. Och i går kväll sa den, "Ge mig Boven, ge mig den så att jag får sluka den." Ja, alltså. Min nya roman vill alltså slita itu Boven och ta till sig de bästa bitarna. Återanvända materialet. Så grönt.

Kanske, tänker jag. Kanske

I morse förde Universumromanen liv igen. En ny dialog som absolut måste med i historien. Okej, okej, tänker jag och skriver ner orden.

Den för så mycket liv den här romanen. På ett helt annat sätt än allt annat jag skrivit. Det är som ett åskväder bak i skallen. Det är karaktärer som kräver mycket mer än andra karaktärer. Jag vet inte hur annars jag ska förklara det. Och den kommer kräva  ännu mer uppmärksamhet så fort jag satt punkt åt Professorn. Den står ivrigt i kö och knuffar undan alla andra idéer. 

Är det vanligt att romanidéer beter sig så här? 

16.05.2018 kl. 09:50

Jag vill bara skriva om tanter på lyxkryssning


Det har gått en vecka sen prisutdelningen för Arvid Mörne och en månad sen jag fick veta om min andraplacering. Och aldrig har jag känt tiden gå så långsamt samtidigt som jag fått så lite gjort!

Jag har inte precis varit produktiv de senaste veckorna. Jag kände mig extremt trött i april - vårtrött kanske? - och nu när energin har börjat strömma i ådrorna är det som att jag ser allt, jag vet precis vad som ska göras, men hjärnan bara susar förbi alla projekt och själva jag har svårt att stanna upp och få nåt nerskrivet. 

Men jag ska försöka få ordning på tankarna. Och medan jag gör det ska jag peta ner några enstaka diktfraser som dyker upp i huvudet. De handlar främst om spydiga gamla tanter på kryssning i Karibien, för tydligen är det sånt jag skriver om nu.

Om musor är riktiga så är min tydligen en gammal dam som vill dansa loss i bekväma skor på däcket på en lyxfärja. 

Och så en bild från Karibien! Jag var till Trinidad i november 2016 (för forskning) och det här är det närmaste jag kommit till en egen Karibienkryssning. Bilden är från Maracas Bay. 

14.05.2018 kl. 13:32

Dikterna som vinner en andra pris i Arvid Mörne-tävlingen


"Är det din svärmor du har skrivit om?" är frågan jag förberett mig på. Och den frågan duggar tätt. 
Men nej, svarar jag dem alla. "De är nog helt fiktiva."

II pris i Arvid Mörne-tävlingen ges för en frän svärmorssvit, som hedrar tantperspektiv och galghumoristiskt låter smockan ständigt hänga i luften i uppkäftiga dikter med episkt anslag.

Jag varit lite tveksam om jag skulle lägga upp dikterna hit eller inte, men tänkte jag kan ju testa om nån alls är sugen på att läsa dem.

Det är inte svåra dikter det handlar om, tvärtom skulle jag säga, och det är framför allt dikter jag själv vill läsa. Men såna dikter kan också vinna pris. 

Berätta gärna vad du tycker om dikterna! 

 

Grattis! Du kom igenom alla dikter! Berätta nu gärna vad du tyckte om dem i en kommentar. :) 

11.05.2018 kl. 14:02

Jag vann andra pris i Arvid Mörne-tävlingen!


Fredagen den 13 april fanns plötsligt ett mejl i inkorgen. Jag trodde ju inte att jag hade nån chans, inte egentligen, det hade kommit in 115 bidrag (inklusive mitt). Samtidigt hade jag just den veckan gått omkring och tänkt - om de meddelar så blir det nog den här veckan... Jag har ju skickat in nåt bidrag tidigare, men i år var första gången då jag kände mig riktigt positiv när jag skickade in mitt bidrag. Jag tänkte att jag kanske nog hade nåt. 

Jag kunde inte läsa hela mejlet före jag satt vid köksbordet och tjöt. L trodde det skett en olycka och kom rusande, och där satt jag och skrattade och grät om vartannat helt hysteriskt. 

Bekräftelsen! Erkännandet! Euforin!

(Och senare också en rejäl svacka med bluffsyndrom som gjorde att jag i nästan två veckor inte kunde skriva vidare på min Camp Nano-roman.)


Så här nöjd vad jag i går då jag kände jag var tvungen att ta en selfie - L's bilder från prisutdelningen var inte precis Instagram-värdiga, tyvärr.

Prisutdelningen var i går. Himmel så nervös jag var! Jag hade nämligen inte läst upp mina egna dikter före i höstas då jag gick på Ann-Charlotte Palmgrens Estradpoesi-kurs vid svenska Arbis här i Åbo. Jisses, så glad jag var att jag fått öva! Och glad över den kursen är jag också annars: mina numera prisbelönta dikter fick sin början på den kursen. (Såklart jag rekommenderar den!)

II pris i Arvid Mörne-tävlingen ges för en frän svärmorssvit, som hedrar tantperspektiv och galghumoristiskt låter smockan ständigt hänga i luften i uppkäftiga dikter med episkt anslag.

Prismotiveringen var det jag var mest nyfiken på. Den hade jag undrat över i tre veckor. Och visst är det en riktigt prima motivering. Jag känner mig så stolt! Jag skrev nånting jag själv tänkte att jag ville läsa och i samma veva hittade jag min stil. Min röst. Om mina framtida verk kan bli som det här, då är det förhoppningsvis inte bara jag som sitter och skrattar åt mina egna texter. Kanske resten av Svenskfinland tycker de är roliga också?

Så nu vill jag inget hellre än att skriva vidare. På, typ, allt. Alla projekt vill jag skriva - nu genast. Men jag ska sansa mig. Prioritera en handfull saker i stället för tusen. Jag har bland annat en doktorsavhandling jag ska jobba vidare på också. 

Och vet ni. Som om det inte vore nog med prisutdelningen, i går kom ett mejl om att jag blivit beviljad tre månaders finansiering till min avhandling från Svensk-Österbottniska Samfundet! H-e-r-r-e-g-u-u-u-u-d... Så nu ska avhandlingen definitivt bli klar den med.

Men ja. Om ni undrar över prispengarna från Arvid Mörne kan jag säga att de nog främst ska gå till mitt skrivande. Jag tänker mig skrivkurs(er) och kanske en prisfinansierad skrivperiod. Fast just nu tänker jag mig böcker. Det börjar bli en drös finlandssvenska romaner jag länge velat köpa men som jag inte tyckt mig ha råd för. Så jag tror minsann jag ska fixa mig ett maffigt bokpaket från Adlibris nu allra först. 

08.05.2018 kl. 13:47

Camp Nano och skrivmål i maj


April blev en konstig månad. Allt gick lite extra trögt och känslomässigt var det bara bergochdalbana. Så det blev ingen vinnare av mig på Camp Nano. Jag har mina orsaker och jag kan berätta om dem en annan gång.

Men allt är okej, jag fixar resten av berättelsen nu i maj i stället. Jag har gjort upp en ny goal tracker på nanowrimo.org och ska skriva klart min roman. 

Jag har nya mål för maj. Jag vill skriva klart Professorn och vidare redigera Boven i dramat. Sen vill jag gärna planera roman nummer 3 och fundera vidare på en diktsamling som snurrar i huvudet. Nån oredigerad novell har jag också, men jag tror den måste vila lite till. 

03.05.2018 kl. 09:25


 

Emma Kan är en vardags- och skrivblogg där jag

skriver

och

funderar.
 

Jag är en 28-årig litteraturälskare som jobbar på min doktorsavhandling i litteratur. Bor i Åbo, hemma från Österbotten.

Här finns jag på Instagram.

Välkommen!

- Emma

emmakanckos (at) hotmail.com

Abrandnewname

Kategorier

Senaste kommentarer