Ny blogg, hejdå ratata

Mina tankar fortsätter härefter att publiceras på

emmakanckos.blogspot.com

Välkomna!

17.06.2019 kl. 14:57

Vardag vs skrivsommar (nedräkning)


Det har gått någon vecka sedan jag bloggade sist. Vardagen rullar på, jag pausade och tog en långhelg i Västerås, och sedan tillbaka till vardagen där jag bollar mina tre jobb/projekt/karriärer: översättning, doktorsavhandling, författarskap. Men den här veckan har det hittills gått otroligt trögt med allt. Måndag blev en halvdag (där andra halvan spenderades med rosévin nere vid ån) och tisdag blev mest ingenting (datorstrul, e-poststrul, strul & elände). Idag känns det som om det ligger en barriär mellan hjärnan och de impulser som ska få kroppen att lyda, eller få tankar att formas i text då fingrarna rör sig över tangentbordet. Som om någon dragit plastfolie över hjärnan. 

Det finns så mycket jag borde göra och borde få gjort. Jag känner mig orolig, ångestfylld och rastlös eftersom jag inte haft tid att sätta mig ner och ordentligt jobba på romanen, i stället blir det några nerskrivna tankar här, någon idé där. Men, nu har jag äntligen spikat datumen för min skrivsommar och det är nästan lite pinsamt över hur lång tid det handlar om. Inte för att det är semester hela den tiden, nej, jag ska ju få klart romanen och gärna jobba på avhandlingen också, men... Åtta och en halv vecka tar jag ledigt från översättningen. Det är nästan hela juli och definitivt hela augusti. Det borde vara tillräckligt med tid att rubba den här rastlösheten och låta kreativiteten strya.

Bara 23 dagar kvar.


Tanken är att augusti kommer bli en otroligt bra månad, så eftersom jag förbereder min bujo ganska långt på förhand blev det ett mer optimistiskt augusti-tema redan nu.

12.06.2019 kl. 09:26

Jag skriver en humoristisk roman.


Jag måste skriva det här innan jag glömmer. Innan jag plötsligt inte längre vågar. Men just nu, just i dag så här efter nästsista kursveckoslutet på Författarskolan:

Jag har aldrig trott på mitt eget skrivande eller min egen röst så mycket som jag gör nu.

Jag fick så himla mycket fin feedback det här veckoslutet. Och jag tror poletten slutligen trillade ner: 

Jag skriver en humoristisk roman.

När bluffsyndromet är som värst känns det som alla fina kommentarer är lögner. Att gillande miner och någon enstaka person som nickar - att det bara är sympatier, att andra tycker synd om mig. För det kan väl inte vara så att folk faktiskt gillat det jag skrivit?

Men jag fattar det nu. Man kan inte fejka skrattet - inte det där som frustar fram ur maggropen. Inte det där som plötsligt bara kommer, som ingen riktigt räknat med. Allra minst jag själv. Men när folk som hört mig läsa något ur mitt manus fnissar till, brister ut i skratt, frustar fram något ur djupet... Det är inte fejk. 

Och kanske är det något av det allra viktigaste jag lärt mig på den här kursen. Att jag kan lita på min intuition. Att jag skriver roligt. Att jag är en humorist. Och att det finns de som tror på mig.

Bättre sent än aldrig att börja ta till sig sånt som jag ändå fått höra sedan hösten. Speciellt nu när det bara är en kurshelg kvar. Framför mig är en sommar där jag ska skriva om, bearbeta, ge läsaren mer, finputsa, sammanställa, helt enkelt göra manuset så färdigt som jag bara kan få det. Ett fantastiskt stort arbete som gör mig L-Y-C-K-L-I-G. 

Mitt råmanus med sin n:te arbetstitel. Säkert döps den ännu om, men tills vidare heter min roman Vivian, Caroline och jag.

Sist lite reklam, bara för att den här kursen har gett mig ALLT:  Man kan nu söka in till Författarskolan 2019-2020

20.05.2019 kl. 17:32

Tre karriärer


Jag tänkte jag skulle skriva nåt, men jag vet inte riktigt vad jag vill säga. Typ, att jag ännu går omkring och är trött mest hela tiden. Typ, att jag bollar tre karriärer (den framtida författarkarriären, den akademiska karriären jag vill bli färdig med, och översättarkarriären som ska betala räkningarna). Typ, att jag inte vet om jag orkar ända fram till sommaren. 

Samtidigt har jag börjat bli smidigare med mina översättningar och förvånar mig själv hur mycket snabbare jag jobbar redan nu. Och så blev jag störd på mig själv när jag hela tiden gick runt och tyckte det var så himla jobbigt med avhandlingen: Gör nåt åt det då! svarade hjärnan till sist. Så nu lägger jag upp ett minimalt mål för varje veckodag fram tills... Ja, kanske tills jag får doktorsstudierna färdiga och kan säga tack och hej till den akademiska karriären (för nej, inom det akademiska vill jag inte bli kvar).

Det är olika hur mycket folk orkar. Jag känner jag går på gränsen. Att bolla tre jobb på det här sättet är inte rimligt. Det vet jag ju. Men så småningom kanske jag hittar balansen. Och så småningom kanske jag blir färdig med det akademiska, för jag är redo att avsluta min så kallade akademiska karriär.

 

16.05.2019 kl. 17:50

Det är väl just såhär man inte ska göra


Den stora tröttheten orsakade en två timmars tupplur på soffan idag. Men det är okej, jag har ingenting bokat för det här veckoslutet. Faktum är att jag är ensam hemma med hunden och bara hade tänkt vila upp mig. Det har varit mycket att reda ut hittills iår, så mycket jag varit osäker över. Men med tanken Let the chips fall where they may har jag försökt lägga ångesten åt sidan. Det har gått rätt bra.

Men igår gick det inte alls.

Efter att ha fått översättningsjobb undanstökat och sedan bara ha en massa tid till att tänka, ja, det var ju som en inbjudan till ångesten att ta över. Så jag tänkte likt Arya Stark (ja, vi har kollat på GOT hemma hos oss också): Not today.

Och så började jag skriva på något nytt. Sådär som man säkert inte ska göra medan man vilar med sitt manus och förbereder ytterligare redigeringsarbete. 

Men hon väntade på mig. Hon har väntat i månader redan och jag fann så mycket tröst i att börja skriva hennes berättelse. Jag vet inte vad det blir ännu, men jag har några idéer och det är allt som behövs i början. Så igår började jag officiellt jobba på en ny roman.

Och lugnet lägger sig i själen. Skapandeprocessen gör mig så lycklig. Skrivandet gör mig lycklig. Just nu kan jag inte göra nåt åt Författarskolanromanen som går under arbetsnamnet Vivian, Caroline och jag. Jag känner att jag måste låta manuset vila medan jag väntar på kommentarer.

Men hennes roman kan jag börja peta på.
Ebba har väntat länge nog.

04.05.2019 kl. 12:26

Förvånad


Lite tankar... 

  • Jag skriver skönlitterär prosa och poesi på svenska. 
  • Mina doktorandstudier och min doktorsavhandling är på engelska.
  • Och numera frilansar jag och gör översättningar (främst) från finska (och arbetsspråket är finska det också).

När hände det här? Hade nån i början av året sagt att jag nu så gott som dagligen skulle växla mellan inte bara svenska-engelska utan svenska-engelska-finska (!) så hade jag ju inte trott dem. Men här är jag nu. Min finska blir bättre för varje dag. Det känns helt galet.

Jag hade tidigare hoppats på att disputera innan jag är 30. Det kommer inte bli nåt. Men kanske, bara kanske, är min finska lite mer flytande lagom tills december. Så att jag då kanske, bara kanske, kunde kommunicera på språket utan att känna mig helt tafatt. Det skulle vara en rätt bra 30-årspresent.

Glada vappen! Nu är typ en tredjedel av 2019 förbi. 

30.04.2019 kl. 15:45

Den stora tröttheten och de många grönväxterna


Jag säger att det är pollenexplosionen. Det kan det mycket väl hända att det är. Jag är tröttare än på länge, orkar inte riktigt hänga med. Kanske tog jag ut mig lite väl mycket när jag skulle ha in råmanuset förra veckan (och jo, jag skickade in det), men jag offrade också påsklovet så att jag kunde bearbeta, skriva om och ändra i manuset. Och nu är jag trött. Väldigt, väldigt trött.

Så den här måndagen spenderade jag förmiddagen med att ha migrän, nu på eftermiddagen har jag börjat renskriva ett protokoll från ett tre timmar långt föreningsmöte. Översättningsjobb har jag inte orkat med, men det har inte dykt upp nåt brådskande heller, så jag klarar mig med att ta ett lugnare tempo.

Jag hann precis börja stressa upp mig över att jag borde jobba, fast jag inte har någon ork (det är svårt för mig att pausa då jag faktiskt behöver det), då jag såg att FPA betalat ut mitt arbetsmarknadsstöd från tiden då jag var arbetslös tidigare i år. Tänka sig. Efter allt papperskrig så fick jag pengar i alla fall. Visserligen en dryg månad efter att jag tog bort mig som arbetssökande, men det beror också på att jag varit trög med att fixa det sista så att pengarna faktiskt kunde utbetalas.

Men ja, lite mindre stress blev det då jag insåg att kassan kan drygas ut ännu mer. Kanske tar jag till och med en extra lång semester från frilansöversättningen och jobbar lite extra på avhandlingen i sommar. Tack vare pengar från Kulturfonden och Granholms Stiftelse får jag ju leva skrivliv i sommar. Men kanske kunde jag lägga till någon vecka med bara avhandlingsarbete också. Får se, men det börjar se bra ut. Det är inte precis som om jag jobbat mycket på avhandlingen den senaste månaden. Det blev snabbt rätt mycket översättning och väldigt lite avhandling. (Läs: en eftermiddag har jag jobbat med avhandlingen, resten har gått till översättningen).

Okej, så lite sånt är läget. Igår köpte jag krukväxter och fina krukor, och bestämde mig för att verkligen försöka att inte ha livet av de här växterna (också). Vet inte om det är en vuxengrej att äga krukväxter och hålla på med sånt eller om det bara är trendigt, men nu är i alla fall mina naglar förstörda av att plantera om de nya växterna.






Ett litet citronfrö är planterat här. Kanske blir det ett citronträd en dag. 

29.04.2019 kl. 16:00

Råmanus 2.0


Det blev inget lugnt och skönt påsklov för min del, men det betyder inte att jag inte haft roligt! Efter att ha fått feedback på romanen strax innan påsk stod det klart att jag ska lämna in hela råmanuset till handledaren... idag. Eller om några dagar om jag inte får ihop det, men jag har alltså jobbat en hel del med råmanuset under påsken så det lutar lite mot att jag skickar in det idag.

Det betyder förstås inte att boken är färdig. Men jag har den senaste veckan bearbetat, flyttat runt och ändrat i materialet, så nu börjar helheten bli bättre, helt enkelt. Ett råmanus 2.0 som jag vågar låta andra läsa, i sin helhet. 

De kommentarer jag får senare i vår kommer påverka hur jag bearbetar och redigerar berättelsen sen i sommar. Men jag håller fast vid att det finns mycket i den här berättelsen som jag tycker om och jag tror att som råmanus är texten faktiskt i rätt bra skick. Men nu i sommar vill jag få det skrivet så bra jag bara kan. 

Jag har några scener jag vill skriva om och fixa ännu idag innan jag skickar iväg råmanuset. Men efter det kommer jag nog behöva pausa lite. Inte mycket, men lite. Återhämta mig och ställa in hjärnan på mer redigering.

25.04.2019 kl. 11:56

Det går bra nu, del 2


Eftersom jag varit busy, busy, busy med översättningsjobb har det inte blivit mycket bloggande. Men, ja, vad ska jag säga? Peppar, peppar, ta i trä - för här går det mesta ännu riktigt smidigt.

Två minuter efter att jag publicerat mitt förra inlägg så fick jag ett mejl där jag blev meddelad att jag fått ännu ett stipendium! Två stipendier för min roman - min roman som inte ens är färdig - har det alltså blivit den här våren och det resulterar i en skrivsommar. Så jävla härligt!

Idag har jag fått feedback på min senaste inlämning till Författarskolan och jag kände liksom redan imorse att något... skiftade. Som om naturen vänt blad (det är nästan sommarvärme i Åbo idag) och som om jag får göra det också. Nu efter att ha fått feedback och nya mål att ta sikte på så känns det som om bearbetningen av romanen börjar på allvar. Det är spännande, för tack vare dagens feedback ser jag plötsligt vad den här boken kunde bli. Vart den kanske varit på väg hela tiden men jag har varit för blind för att se det.

Ja, ja. Det går bra. Jag är glad och lycklig. Det kommer bli en fantastisk sommar. 

Om nån känner för att rain on my parade kan jag hänvisa er till refrängen i Lily Allens låt Fuck You. Hah. Bye.

18.04.2019 kl. 14:44

Det går bra nu


Ja, jag medger: det är lugnt på bloggen. Men det har förstås en orsak. Jag har gått och blivit översättare, tydligen. 

Än så länge ramlar det inte in särskilt mycket jobb eller pengar, men lite jobb har jag fått. Och jag har budgetat för min livssituation de kommande månaderna, så, ja... Jag har det riktigt bra! Jag bollar visserligen avhandling, roman och översättning, men jag försöker ta det lugnt och göra allt i min egen takt. Än så länge går det riktigt bra (men som sagt, har inte så hiskeligt många översättningsjobb ännu).

Det är lite spännande att det blev så här. Att mina språkstudier ändå kommer till användning. Och att det är så här de kommande månaderna ser ut. Jag är väldigt optimistisk, även om jag bestämt att jag måste se överhelheten med översättning/inkomst/avhandling/roman senast i höst. Kanske försöka få ett deltidsjobb om det behövs. Men tills vidare är allt okej. Riktigt bra.

Jag är så sjukt tacksam och löjligt glad över hur saker och ting ordnar sig. Jag känner också att jag kan ge mig själv en liten klapp på axeln, för något av allt det här är ju också tack vare mig. Allt har inte att göra med mina privilegier och förutsättningar. En orsak till att det går bra nu har faktiskt att göra med att jag gjort en del smarta val också. Så tänker jag i alla fall. Sedan jag valde att satsa på en skrivkarriär har pusselbitarna börjat falla på plats. Det är helt galet, men jag känner att jag är på väg. Jag jobbar med passion. Jag är lycklig.

Peppar, peppar, ta i trä att det fortsätter såhär. Motstånd och kaos är förstås en del av livet, men på det stora hela hoppas jag att jag kan fortsätta längs med den här vägen.

Nu blev det otroligt jag-centrerat och flummigt. Vi avslutar här med en bild på mig i råddig måndagfrisyr (bilden är alltså från igår) och mina två jobbdatorer (en till frilansandet - mitt översättningsminne kräver Windows - och min gamla Mac till avhandlingen och kreativt skrivande):

02.04.2019 kl. 12:29

En författare läser ju mycket


En författare ska läsa mycket. Så står det i så gott som alla handböcker om skrivande. Så säger de flesta författare.

Men jag är så missnöjd med mitt läsande hittills i år! Fyra böcker har jag tagit mig igenom, lika många är på hälft och ska läsas ut (så småningom, någon gång) och några är påbörjade men lagda tillbaka i bokhyllan (och en ska tillbaka till Åbo stadsbibliotek oläst... Den boken var skriven av Jörn Donner - förlåt, Jörn). 

Jag har ett mål på att läsa 40 böcker i år, men snart är ju mars förbi och då har en FJÄRDEDEL AV ÅRET gått. Vart har tiden tagit vägen? Nå, hittills har året sett ut så här, ungefär: Skrivliv, prokrastinering, avhandling, prokrastinering, jobbsökning, papperskrig med TE-byrån, prokrastinering, skrivliv. Romanen har fått mycket kärlek (och pengar!), men det har blivit väldigt lite läsning (och väldigt lite avhandling, haha, jag kommer aldrig få den klar). 

Okej, så jag hinner ännu läsa ikapp mig. Bara jag får någon ordning på min vardag så hoppas jag hitta en läsrutin igen.

Kanske kör jag någon läsmaraton senare i sommar. 

Kan någon rekommendera snabblästa böcker så jag får fart på läsningen? 


Haruki Murakami tycker också att författare ska läsa mycket. 

20.03.2019 kl. 15:22

Den där romanen jag skriver


Den där romanen jag skriver - ja, råmanuset blev ju klart förra veckan. Det blev en intressant process att skriva boken, jag har i princip kommit ett visst antal sidor framåt för varje inlämning jag haft till Författarskolan. Det här betyder ju också att jag har fått feedback på romanen vartefter berättelsen utvecklats så nu när jag ska bearbeta min värld så känns det inte alls lika skrämmande som med, t.ex. ett NaNoWriMo-manus. Jag vet ju liksom vad jag ska ta tag i och var jag ska börja. 

Jag ska låta texten vila lite vartefter, men just nu ser jag ändå jättemycket fram emot att läsa allt från början till slut i ett enda svep innan jag djupdyker för att ordentligt ordna upp saker och ting. Här kommer pengarna från Kulturfonden bra till hands, det betyder att det faktiskt får ta tid att bearbeta manuset. 

Jag tänkte jag skulle göra upp en tidtabell för redigeringsarbetet. Grovt taget har jag det redan, men jag funkar bra med deadlines så jag vill planera in några såna åt mig också. Men ju närmare sommaren kommer, desto bättre kommer manuset att bli. Till hösten vill jag skicka in det till förlag.

Romanen är humoristisk. Lite mörk humor, skulle jag säga. Jag har blivit kallad "en jättebra humorist", så vi ska se hur det påverkar materialet. Men jag kan säga att jag både älskar och hatar karaktärerna. Och jag hoppas läsare gör det också.

Så vad handlar boken om då? Äh, det kan jag gå in på en annan gång. 


Utprintat råmanus till romanen av yours truly. 

18.03.2019 kl. 13:36

Jag fick stipendium för min bok!


Jag höll på att printa ut mitt råmanus till romanen då jag än en gång sneglade på emailen. Och där fanns det plötsligt, från Svenska kulturfonden, alldeles tydligt: Ansökan nr 147156 beviljad. Jag hade fått stipendium från kulturfonden! För min roman! 

Så galet och härligt och fantastiskt! En summa på 2000e ska landa på mitt konto och ska stöda mig i redigeringen av min roman (vilken jag alltså samtidigt som mejlet kom höll på att printa ut)! Det var som menat!

Det är första gången jag sökt om bidrag för litterärt arbete från kulturfonden OCH ANSÖKAN BLEV BEVILJAD! Herregud, vilken lycka!

Om det finns nyfikna som undrar vad jag skrivit i min projektansökan så handlar det alltså om en redigeringsperiod för romanen. Jag tror att det vägde tungt att jag fick 2:a pris i Arvid Mörne-tävlingen ifjol och att jag hade utomordentligt häftiga personer som mina referenser. Men jag nämnde förstås att jag går Författarskolan och att jag är med i skrivgruppen Fabriksförfattarna. Och att jag helt enkelt tänker skicka in den här boken till förlag när jag väl är klar.

Det här ska bli min debutroman. 


Blev så himla glad av att få stipendium FÖR MIN BOK!

15.03.2019 kl. 11:44

Att ta plats (på scen) - Poetry Pub 6.3


I onsdags var jag poet. Jag var på open mic på Poetry Pub. 

Att ta plats kommer inte naturligt. Att frivilligt ställa mig på scen kommer inte naturligt. Inte heller att dela med mig av nåt kreativt, sånt jag länge bara för mig själv. Tusentals ord som förblir fångna i skrivbordslådan. Dikter, noveller, romanmanus som aldrig kommer finnas för nån annan än mig själv. 

Men i onsdags steg jag fram på scen. Läste en dikt som (i min mening) inte var särskilt bra, men det spelade ingen roll. Jag ville ta plats. Jag ville öva att stå framför andra och inte gå sönder.

Att ta plats kom inte naturligt. Det tycktes aldrig finnas plats för mig. Det fanns ingen plats att få. Bara att ta.

Jag vill ta plats inom den finlandssvenska litteraturen. Jag tänker inte bli förbisedd. Jag har för mycket att ge.

Jag tänker ta plats.

Tack Lotta Palmgren för fotot!

08.03.2019 kl. 12:39

Så många bollar att hålla reda på


Jag har tänkt skriva ett inlägg i några dagar nu, men varje gång jag börjar så blir jag helt stirrig. Ska jag verkligen lägga "skriv ett blogginlägg" på min att-göra-lista också?

Februari håller på att bli allt och ingenting. Det är mycket spring hit och dit, möten och telefonsamtal, mejl och blanketter. Jag bollar pappersarbete på flera håll, jag bollar förhandlingar till ett stundande frilansliv, jag bollar femtielva olika grejer jag borde göra till min doktorsavhandling och jag bollar med skrivandet till romanen.

Är det konstigt att jag börjar bli lite virrig i hjärnan? 

Det går ändå framåt, speciellt med romanen. Jag hade två veckors writer's block efter förra inlämningen (som var i slutet av januari), men nu har nånting lossnat. Nu skriver jag igen. Jag hade tänkt få råmanuset klart i mars och, ja, kanske finns det ännu en chans att jag faktiskt får det färdigt så pass snart. Sen har jag en del luckor att fylla i och scener att skriva om, men det räknar jag som en del av grovjobbet till en kreativ bearbetning. 

Men jag vill inte ta ut nåt i förskott. Februari är inte över än och jag har ännu många saker att pricka av på min lista. Att inte stressa ihjäl mig är en av dem. 

21.02.2019 kl. 14:16


 

Hej!

Emma Kanckos heter jag.

29-årig litteraturälskare som skriver skönlitterärt.

Jobbar med översättning och jobbar på en doktorsavhandling.

Bor i Åbo, är hemma från Pedersöre.

 

Min svärmorssvit vann mig andra pris i Arvid Mörne-tävlingen 2018!
Läs dikterna här

Jag går Författarskolan 2018-2019.

Jag är medgrundare till skrivgruppen Fabriksförfattarna.

Här finns jag på Instagram.

Välkommen!

- Emma

emmakanckos (at) hotmail.com

Kategorier

Senaste kommentarer